Kärnsjön 89-2
Kärnsjön
Du lilla sjö som ligger gömd,
av bergens höga kammar skymd,
uppå din strand jag ofta står
och varma intryck av dig får.
Så lugn och fridfull ter du dig
i sommarens ljusa dar för mig,
du många minnen väcker opp
ifrån mitt flydda levnadslopp.
Så härlig sång man där ock hör
invid din strand av vingad kör,
som därvid tackar dig så mild
att du oss ger din sköna
Men när du upprörd blir ibland
av storm och oro — från din strand
då tystnar körens ljuva sång,
men tystnar blott för denna gång.
Så blir ock mullen vid din brädd
av vinterns köld och isen klädd
och isens boja dig pålagd,
det är naturens hjältebragd.
Men vårens sol den höjer sig
och löser bojan utav dig
och kidder nakna stranden grön;
då ljuder åter sången skön.
En bild utav hur tidens tvång
i frihet bytas skall en gång,
för seglaren som nått den hamn
där stormar aldrig brusa kan.
Johan R Carlsson