Jessegåder

Upptecknat av Yngve Grundberg 1/3 1963.

Uppsamlat av Yngve Grundberg från omkring 1915 och framåt.

Jesse gåder.

1.     Hâ ä dä de plär köre in artene mä på Dal?                                                                           (Jo, når de har arter te mad, sá kör de in dóm mä skee).

2.     Liden å lätt, hóppar over e stätt. Engen mann i vårt lann sóm denne hästen bessla kann?  (E lóppa).

3.     Hâ ä dä sum ente tvo mann kan bäre på e såstang, män ett barn kan bäret i näven?                                            (Ett ägg).

4.     Trint sôm ett höneägg å når ikring e körkevägg?                                                                                           (Ett trånósta).

5.     Tvo döö hólls óm livet, hô ä dä?                                                                                                                                  (Hysk å hage).

6.     Käärn går ópp etter rene å ner etter rene å ledar etter då han ente vell ha. Hô ä dä?                                      (Hál i jarsgåln).

7.     Hô ä dä, sóm har klääene innikreng å króppen údikreng?                                                                       (Ett taljlys).

8.     Ett vintervokset tre, rodè ópp å táppen ner. Hô ä dä får nogge?                                                                    (En istapp).

Jä ska fråwe der e fråwa, sum ä lide stör hälle e flåwa:

I dans män ente i leg, i kaga män ente i deg.

I Fredrikshall män ente i Móss, i Svarteborg män ente i Foss.

Hô ä dä?

(Jo, dä ä dän fórste bogstaven i abesebogè).

Kan en få e ormetagg å säde in i e väggespronga, sá å dä dän bäste bod for väggelus; for då flyr de mä ett.

Hälle óm en tar väggelus å tullar in i en kladd å bär bórt te e a’n stóvva, sá flyr alle vägglusane did.

Detta ä no gammelt schåbety, farstårse; dä’nte mange, sóm trur på’t nå far tie, män fórr i vale ha de hatt en gruvele mängde mä sáttne räjlar.