En färd mot okänt mål 81-4

    En färd  mot  okänt  mål.

     1981  års hemliga resa, styrdes till en början genom det höstfagra Dal och ett

flertal av resenärerna ansåg, att turen månde gå över Ed till Strömstad eller väst-

kusten, vilket  man nu vill. Utfärden ställdes i början mot Uddevalla för att där-

ifrån följa 172:an upp genom  Dalsland. Ett första uppehåll ägde rum vid den nya

bron vid Ellenö,  där det alltid är intressant att studera omgivningen mellan sjö-

systemen  på båda sidor   om bron. Av den gamla järnvägsbron från Lelångens tid,

var det  bara brofästena kvar. I fortsättningen av färden blev en del lite tvehågsna

om  det skulle bli Strömstad eller någon annan  plats. Det nämndes något om År-

jäng. Men si, det blev det inte heller. I vägskiljet mot Bengtsfors tog bussen kurs

mot  Skåpafors  och  Laxarby för att efterhand stanna till vid Edsleskog. Men dess-

förinnan  hade en trevlig kaffepaus ordnats mellan  Laxarby  och Edsleskog. Vid

denna  sistnämnda plats betraktades en  minnessten över prosten i Sunne, Anders

Fryxell,   som föddes i Edsleskogs prästgård 1795   och som  senare blev präst i

Värmland.   Han verkade  i Sunne församling och är känd som  författare till värm-

landsvisan  "Ack  Värmeland  du sköna".  Tid  medgavs   även att bese den gamla

prästgården i Edsleskog, som i stort sett står oförändrad sedan sekler tillbaka. I

huvudbyggnaden    pågick arbeten   med  skinn och   pälsprodukter och där  även

resenärerna passade på att förvärva sig något av de rejäla plaggen.

    Så fortsatte färden  mot okänt mål  och när vi sedan kom till Mo vek bussen

till vänster mot  värmlandsgränsen  och  vid denna tid, hade de  flesta skrinlagt

möjligheten att få se Strömstad eller Årjäng.  Svanskog var målet för den mystis-

ka  turen och här mottogs vi av hr Mattias Jonsson  som hälsade oss välkomna till

det idylliska samhället. Hr Jonsson visste det mesta om både Svanskog och Värm-

land och kände till allt om det lilla brukssamhället. Vi hann bese hembygdsgår-

den och därintill den  lilla skomakarverkstaden där allt fanns kvar i oförändrat

skick,  sedan skomakarmäster själv lämnat  den. En  annan  attraktion i Svanskog

var den  gamla lanthandeln   där man fortfarande  kunde inhandla flera åtråvärda

ting i gammal butiksmiljö.   Under denna  resa, hann vi även med att  besöka en

kaktusodling  och som  det sades, var den största i Europa? Många rariteter fanns

att beskåda under cicerons ledning och en del undrade om  några exemplar var till

salu. Det upplystes om, att de största och ståtligasti. av släkten Cactaceae inte var

till försäljning för något pris, men att det inhandlades mindre växter av de taggiga

prydnaderna   och som  kanske  med tiden rent av kan bli en "Nattens drottning".

     Utflykten fortsattes till Svanskogs spånldädda kyrka  som  låg vackert och naturskönt vid sjön  Mellansvanen. Därpå var det  bara några steg till Svaneholms-

herrgård där  maten  väntade och där också hr Jonsson fortsatte att tala om Svanskogs historia. Han avtackades inför uppbrottet av Munkedals  hembygdsförenings

ordförande  Jean  Ohlsson, som även i övrigt tackade alla som medföljt på färden.

Bussförare var Inge Ingman samt  guider. Hemfärden lades över Ånimskog, där kyrkan besågs samt gravstenen över konstnären Otto Hesselbom, som från dessa

trakter, inhämtat motivet  till tavlan "Vårt land". Några uppehåll företogs senare men  vid Färgelanda lades återstoden av turen över Hedekas till Munkedal. Vädret

var  utomordentligt gott.