Hembygden i Munkedal 89-1

Hembygden i Munkedal

Tidigt under 1200-talet, kom bygden kring Kviström att få ett namn, som skulle bli bestående långt fram i tiden, och som fortfarande har stor aktivitet inom  orten. Det som föranledde namnet  Munkedal var  de grupper av munkar, som från klostret i Dragsmark, sökte sig åt skilda väderstreck, för att känna den bygd och de omgivningar dit munkarna kunde färdas. Det är troligt, att munkarna från Marieskog — som klostret i Dragsmark kallas — sjöledes färdades till Kviströmsdalen. Syftet var att fånga lax, och som det även heter idka ett fromt sinneslag. Munkarna lärde sig även att mala sin säd, som de  fraktade upp till farleden nära herrgården. I berget ovanför herrgården, finns en höjdpunkt, en stenmur som benämnes för Örtagården. Så uppkom namnet Munkedal, som på munkarnas tid kallades  för   "Munkedalen".

Ortsnamnet förkortades  under seklernas lopp till Munkedal, genom att avkorta ändelsen  "en", så  kom namnet till medan sockennamnet alltjämt heter Foss, uppkommet genom fallen vid Bråland och av norskt ursprung. Då Bohuslän under många sekler tillhörde Norge, hade  namnet Foss uppkommit, motsvarande.norskarnas foss istället för fors. Men efter 1658 då Bohuslän återbördades  till 'Sverige fick Foss kvarstå som benämning på sockennamnet,  och kommer   alltjämt att så förbli.

   För dem som har Munkedal till sin hembygd är åtskilligt som vittnar om gamla tider, våra fornlämningar i en historisk trakt; livaktiga industrier i bygden, varav flera har anor .från 180-talet. Ett rikt föreningsliv blomstrar inom socknens gränser, så många att det ar svart att nämna alla vid namn, det måste gälla såväl ortsbetonade föreningar, som sådana på  det kulturella planet. Alla har de sin uppgift att fylla.

   Samhället Munkedal är spritt på flera områden, t ex stationen Kviström, Stale och centrum kring  pappersbruket. Tätbebyggelsen är sådan, att den knappast är sammanhängande men i bilismens tidevarv torde avstånden mellan olika  samhälles delar ej ha avgörande .betydelse.

  Kviströmsdalen, som munkarna så ivrigt eftersökte på grund av riklig förekomst av lax och andra fiskarter är bekant för sin skönhet. 'Här har såväl järnväg  som landsväg,. trängt samman mellan  Kviströmsberget (ibland kallat for   "gråstensberget") och åt andra sidan älven det stora sammanhängande berg, som omger den ostligaste delen av Tungenäset . I Kviströmsberget finns rester efter fornborgar och liknande befästningsanläggningar finns också bevarade vid Jermunneröd och Skree. Boplatser från stenåldern finns på många historiska platser i landskapet, ett sådant finns Vid Hensbacka,- där

många. -föremål  kommit idagen men  OM   förvaras i.Göteborgs.mnseum.   An-

dra historiska minnesmarken  finns vid  Lökeberg, Med  dess intressanta hall-

ristning pa; Gråberg : Ej långt därifrån firms. en naturlig utholkning i en

bergsplatå  dar istiden bar utholkat. en gryta, som fine' stannat därvid utan

fortsatt  genöm stenarten, och trängt genomt denSarnma, Fenomenet är delvis

svårtillgängligt -- men säreget.

14

   Vid Skälleröd firms rester av en stenålderShoplats. Här finns även små

grytor, inhuggna i berg och på. ett gärde syns tvenne stenar, i bygden kallat

for "kämpesteriarna",   minnen fran ett • slag som rasade hår sodan itanga

seklet tillbaka. I sttidens .hetta lär ett par komingar fått sätta livet till.'Här

vid Skälleröd har en gång i tiden saltvattnet trängt ända upp till sjön Vass-

botten.

  Oändligt mycket   mer, kan berättas från bygden kring Munkedal. En av

våra föreningar är fornminnes- och  hembygdsföreningen i Munkedal,  som

slår vakt om allt historiskt i form av gamla föremål och antika saker. Hem-

bygdsföreningen har  också utökat sitt medlemsantal under senare tid. Låt

oss sluta där vi började, vid den sköna Kviströmsdalen. Det är en rofylld

trakt, väl värd att studera. Numera kanske störd av stress från alla bilar och

andra  tafikfordon, som både dag och natt susar förbi. Men utvecklingen står

aldrig stilla, det är bara att hänga med.

                                                                   A.C.

Förr i tiden hände det ofta att man satt s k "kvällshuk" (kvälug), Det var

när det började Skymma  på kvällen men ännu inte var så pass mörkt att man

ansåg  det lönt att tända lyset. I sådana skymningsstunder satt man och be-

rättade historier för varann. Ofta handlade dessa om kända personer, dok-

torer, präster, länsmän och ibland till och med om kungar. Här är ett exem-

pel på hur det kunde låta.

                                   ;kW

Älvdanser  tala de gamla mycket på. Det var älvor, de skulle bo under gräset.

De  kom  imp och dansade om nåtterna. Det var som en ring med små vita va-

relser änna som en  dimma: De  snodde runt, och där de höll till blev gråset

nedtrampat i en ring. Mor hade sett detta nere vid tjärnet här. Som en Såg äl-

vorna  kunde de bli borta som ett skott. Det gick inte att komma inpå dem.

Det   kom en grann svart herre in till August i Gläborg. Han ville köpa all

spannmål,   som fanns. De köpslog och August fick bra betalt och kontant på

hand.  När August kom ned, så tala han om, att han hade fått så mycket pengar.

"Nej", sa pigan, "ni har inga pengar". Men gubben svor på att han hade så

och så mycket.  "Den som  gick uppför trappan hade horn på knäna", sa pi-

gan.   "Ni  såg inte,  vem ni handlade  med.  Det  är bäst att se efter i

byrålådan."  När August  såg efter så fanns inte enda skärv.

                                                                   R.N.