Hembygden i Munkedal 89-1

Från MHF-Wiki
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Hembygden i Munkedal

Tidigt under 1200-talet, kom bygden kring Kviström att få ett namn, som skulle bli bestående långt fram i tiden, och som fortfarande har stor aktivitet inom  orten. Det som föranledde namnet  Munkedal var  de grupper av munkar, som från klostret i Dragsmark, sökte sig åt skilda väderstreck, för att känna den bygd och de omgivningar dit munkarna kunde färdas. Det är troligt, att munkarna från Marieskog — som klostret i Dragsmark kallas — sjöledes färdades till Kviströmsdalen. Syftet var att fånga lax, och som det även heter idka ett fromt sinneslag. Munkarna lärde sig även att mala sin säd, som de  fraktade upp till farleden nära herrgården. I berget ovanför herrgården, finns en höjdpunkt, en stenmur som benämnes för Örtagården. Så uppkom namnet Munkedal, som på munkarnas tid kallades  för   "Munkedalen".

Ortsnamnet förkortades  under seklernas lopp till Munkedal, genom att avkorta ändelsen "en", så  kom namnet till medan sockennamnet alltjämt heter Foss, uppkommet genom fallen vid Bråland och av norskt ursprung. Då Bohuslän under många sekler tillhörde Norge, hade  namnet Foss uppkommit, motsvarande.norskarnas foss istället för fors. Men efter 1658 då Bohuslän återbördades  till Sverige fick Foss kvarstå som benämning på sockennamnet,  och kommer   alltjämt att så förbli.

   För dem som har Munkedal till sin hembygd är åtskilligt som vittnar om gamla tider, våra fornlämningar i en historisk trakt; livaktiga industrier i bygden, varav flera har anor .från 180-talet. Ett rikt föreningsliv blomstrar inom socknens gränser, så många att det ar svart att nämna alla vid namn, det måste gälla såväl ortsbetonade föreningar, som sådana på  det kulturella planet. Alla har de sin uppgift att fylla.

   Samhället Munkedal är spritt på flera områden, t ex stationen Kviström, Stale och centrum kring  pappersbruket. Tätbebyggelsen är sådan, att den knappast är sammanhängande men i bilismens tidevarv torde avstånden mellan olika  samhälles delar ej ha avgörande .betydelse.

  Kviströmsdalen, som munkarna så ivrigt eftersökte på grund av riklig förekomst av lax och andra fiskarter är bekant för sin skönhet. 'Här har såväl järnväg  som landsväg,. trängt samman mellan  Kviströmsberget (ibland kallat for   "gråstensberget") och åt andra sidan älven det stora sammanhängande berg, som omger den ostligaste delen av Tungenäset . I Kviströmsberget finns rester efter fornborgar och liknande befästningsanläggningar finns också bevarade vid Jermunneröd och Skree. Boplatser från stenåldern finns på många historiska platser i landskapet, ett sådant finns Vid Hensbacka, där många föremål kommit i dagen men som förvaras i.Göteborgs.museum.   Andra historiska minnesmärken  finns vid  Lökeberg, Med  dess intressanta hällristning på gråberg. Ej långt därifrån finns. en naturlig urholkning i en bergsplatå  dar istiden bar urholkat. en gryta, som inte stannat därvid utan fortsatt  genom stenarten, och trängt genom densarnma, Fenomenet är delvis

svårtillgängligt -- men säreget.

   Vid Skälleröd finns rester av en stenåldersboplats. Här finns även små grytor, inhuggna i berg och på. ett gärde syns tvenne stenar, i bygden kallat for "kämpesteriarna", minnen från ett slag som rasade här sedan många seklet tillbaka. I stridens hetta lär ett par konungar fått sätta livet till. Här vid Skälleröd har en gång i tiden saltvattnet trängt ända upp till sjön Vassbotten.

  Oändligt mycket mer, kan berättas från bygden kring Munkedal. En av våra föreningar är fornminnes- och hembygdsföreningen i Munkedal,  som slår vakt om allt historiskt i form av gamla föremål och antika saker. Hembygdsföreningen har  också utökat sitt medlemsantal under senare tid. Låt oss sluta där vi började, vid den sköna Kviströmsdalen. Det är en rofylld trakt, väl värd att studera. Numera kanske störd av stress från alla bilar och andra  tafikfordon, som både dag och natt susar förbi. Men utvecklingen står aldrig stilla, det är bara att hänga med.

                                                                   A.C.

Förr i tiden hände det ofta att man satt s k "kvällshuk" (kvälug), Det var när det började skymma  på kvällen men ännu inte var så pass mörkt att man ansåg  det lönt att tända lyset. I sådana skymningsstunder satt man och berättade historier för varann. Ofta handlade dessa om kända personer, doktorer, präster, länsmän och ibland till och med om kungar. Här är ett exempel på hur det kunde låta.

                                   

Älvdanser  tala de gamla mycket på. Det var älvor, de skulle bo under gräset. De  kom upp och dansade om nätterna. Det var som en ring med små vita varelser änna som en  dimma: De  snodde runt, och där de höll till blev gräset nedtrampat i en ring. Mor hade sett detta nere vid tjärnet här. Som en såg älvorna  kunde de bli borta som ett skott. Det gick inte att komma inpå dem.

Det kom en grann svart herre in till August i Gläborg. Han ville köpa all spannmål som fanns. De köpslog och August fick bra betalt och kontant på hand.  När August kom ned, så tala han om, att han hade fått så mycket pengar. "Nej", sa pigan, "ni har inga pengar". Men gubben svor på att han hade så och så mycket.  "Den som  gick uppför trappan hade horn på knäna", sa pigan.   "Ni  såg inte,  vem ni handlade  med.  Det  är bäst att se efter i byrålådan."  När August  såg efter så fanns inte enda skärv.

                                                                   R.N.