Raing Pai 24-2

Har ni som läser Munkedalsbygden hört talas om Raing Pai? – Nä, ja tänkte väl dä. – Då ska jag berätta lite om denne trevlige man som min syster Birgitta och jag träffade en sommardag vi var nere i »Kôppra« på Stale för att handla något. Exakt vi�ket år det var minns jag inte, men troligen var det 1946. Året då Birgitta – som var (och är) ett och ett halvt år äldre än jag - skulle börja första klass i Hede småskola. När vi gick hem från affären fick vi för oss att vi skulle skoja med föräldrarna och våra äldre bröder. Vi funderade på vad vi skulle hitta på, men snart bestämde vi att vi hade träffat och pratat med en mycket trevlig farbror som vi aldrig sett tidigare. Så kände vi att det nog var bra om vi kunde hitta på ett ovanligt namn också.  »Raing Pai« blev det. När vi kom hem i köket berättade vi glatt att vi träffat och pratat med Raing Pai. Vi begrep snart att det inte var någon som trodde på oss, men ändå tyckte det var roligt. Därefter hörde vi från någon av våra mostrar på Åtorp att de hört vår berättelse. Det tyckte vi ju var trevligt i och för sig, men det dumma var att de tycktes tro att Birgitta och jag trodde på riktigt att vi träffat Raing Pai. Vi kom inte på något bra sätt att förklara att detta var en saga som vi inte själva trodde på. Aldrig har vi hört någon känd sagoförfattare avsluta en saga med: »Detta är bara påhittat – inget jag tror på själv!«. Ber dig som läsare rätta mig om jag har fel!

Bengt på Stale, med instämmande av storasyster Birgitta.