Keratt
Keratt, enligt SAOB[1], tekn. benämning på drivhjulet i en med vagnliknande medbringare försedd anordning med ändlös kedja som användes för transport av timmer o. d.; äv. i utvidgad anv., om hela anordningen.
Etymologi: [jfr nor. kjerat; av t. kehrrad, eg.: åt motsatta håll rörligt överfallshjul, så inrättat att det kan drivas än åt det ena hållet o. än åt det andra, av kehren, vända (jfr FÖRKERA), o. rad, hjul (se RÅD, hjul)]
I Munkedal fanns en Keratt vid virkesupptagen på Tången, vid nuvarande grusplanen vid idrottsplatsen. Det fanns även en keratt Dals Ed, kallad "Munkedalskeratten" eftersom timmer till Munkedal togs upp den vägen.
Omnämd bland annat i Historier från Bygda 17-1
En keratt (även kallad kärratt) är en historisk mekanisk anordning, ofta i form av en transportbana eller ett spel, som användes för att dra upp timmer från ett vattendrag till ett sågverk eller en upplagsplats.
Här är mer detaljerad information om hur en keratt fungerar och dess historiska sammanhang:
Konstruktion och funktion
- Transportkedja: Keratten bestod ofta av en kraftig, ändlös kedja försedd med taggar eller medbringare. Denna löpte i en ränna av trä eller järn.
- Drivkraft: Från början drevs dessa anordningar av vattenhjul (vilket förklarar namnet "spel"), men senare gick man över till ångmaskiner och elektricitet.
- Arbetsmoment: Timret leddes i vattnet fram till rännans nedre del, där kedjans taggar fick fäste i stockarna och drog dem uppför den lutande banan direkt in i såghuset eller till en sorteringsbana.
Historisk betydelse
- Effektivisering: Innan keratten uppfanns drogs timret upp för hand eller med hästkraft. Keratten var en avgörande innovation under 1800-talets industrialisering av skogsbruket eftersom den möjliggjorde storskalig hantering av stockar vid de stora ångsågarna.
- Namnet: Ordet kommer sannolikt från tyskans Kehrrad (vändhjul), vilket syftar på det stora hjulet som drev kedjan.
- Besläktade termer: Man talar ofta om keratt-bana (själva transportleden) och keratt-spel (själva drivmaskineriet).