Gamla bruket 75-1

Gamla bruket

Sågarbostaden med sitt brutna tak finns fortfarande kvar och likaså de små bruksstugorna därnedanför fallen har bevarats till eftervärlden. Denna plats vid gamla bruket är numera en idyll, en minnestavla över en svunnen epok i brukslivets Munkedal under ett gånget århundrade. En kanske underlig och fängslande minnenas tavla. Här vilar drömmen om flydda tiders idoghet över forsar och stup, över åsar och barriga skogar. Vattnet i älvfåran dansar lustigt över stenklädd botten och hoppar i forsande skum utför fallet. Högt ovanför ligger herrgården från 1820-talet, omgiven av höga lövträd i den parkterräng som är symbolisk för alla herrgårdar. Den yttre skapnaden är stilren, även om smaken har växlat under tiderna och herrgården är ett omistligt värde i kulturarvet.

I munkedalsfallen kom järnhanteringen igång under första hälften av 1800-talet. Befallningsman H. J. Nordberg var ägare till hemmanet Munkedal och var en driftig och företagsam herre. Men först gällde det att erhålla rättighet för uppförande av ett stångjärnsbruk med tillhörande smideshantering. Nordberg var vid denna tid intresserad av en anläggning i Färgelanda som benämndes för Bjuggfors och Nordberg införskaffade sig rättigheter från bergskollegiet för anläggande och flyttning av järnbruket till munkedalsfallen. Köpesumman angavs till sexhundra riksdaler banco och inemot 1830-talet hade Nordberg öppnat bruksrörelsen och tillverkningen var igång. En stor artikel på denna tid var smidd spik och Nordberg inriktade också bearbetningen av järnet på denna framställning.

Utom järnhanteringen vid fallet i munkedalsälven fanns både då och tidigare ett flertal sågar och kvarnar i rörelse. Enligt utsagor fanns kvarn redan under 15- och 1600-talen liksom sågrörelse som försågs med timmer från angränsande skogsområden. Finurligt nog, drevs alla dessa industrier med ett och samma vatten varvid man först samlade vattenmängden i en s. k. sump och därefter ledde detsamma i rännor från kvarn till såg och sist till järnbruket. Utom dessa tillverkningsgrenar fanns även en stamp- och färgeriinrättning med tork och förvaringshus.