Från häxprocessens tid i Sverige 78-1

Från häxprocessens tid i Sverige

Inte bara i Bohuslän, utan fastmer över hela landet, förekom under 1600-talet den s.k. "häxprocessen" som gått till hävderna som en av de blodigaste och brutalaste handlingar någonsin ägt rum i Sverige. Att det just var kvinnor som råkade illa ut under denna tidsepok, är väl allom bekant, men enligt urkunder hände det också att män blevo dömda att brännas på bål. Vilket kön det drabbade, skedde det helt orättvist och man kan fråga sig, hur den tidens makthavande kunde ge ett så hårt straff åt oskyldiga människor. Orsaken till att dessa arma kvinnor fick slappa livet till var vidskepligheter, något som var helt grundlöst. Orsaken var till en början ganska obetydlig. Det yttrades att dessa kvinnor utövade trolldom och därför stod i maskopi med den onde. Hade det gått så långt, kom namnet "häxa" att följa dem ända till den dag dödsdomen gick i verkställighet och kropparna brändes. För att ytterligare bevisa att kvinnorna var skyldiga till trolldom bars förtal från allmogen från den ene till den andre och så kom lögnerna fram till både präst och länsman. Hotet gick främst ut över unga kvinnor och att neka betydde risken att genomgå tortyr i dess grymmaste former och som ändå slutade med avrättning. Den psykiska pressen på den anklagade måtte ha känts fruktansvärd. Kanske var det ett folknöje hos människorna på den tiden, bland grannar och släkt, att åse de anklagades miner och som snärjades i allehanda frågor till dess offret tvangs att avge ett svar, och som var avgörande till att hon haft förhållande med onda makter och beskyllts för trolldom. Utöver de pressande förhören, blev det till yttermera "böneprov" hos prästen, kroppsvisitation, för att därigenom utröna "satans bett" och långvarig isolering och vaknätter. Hur kroppsstark den anklagade var i början, undergrävdes självklart hälsan genom alla påfrestningar i form av tortyr och plågor. På detta sätt, plockades så småningom fram ett allt starkare bevismaterial och ju mer krafterna avtog, desto närmare kom domen. Mången stark och frisk kvinna miste till sist livet, sedan hon genomgått alla grymheter. Att det just var var kvinnorna som blev offren, skyldes på, att kvinnorna hade lättare till samröre med den onde. Men som nämnts tidigare, fanns det även män som miste livet under denna hårda tid. Under häxprocessens tid, fanns många sätt, att få offren till att bekänna. Ett av dessa var det s.k. "vattenprovet". Bödeln band ett rep om livet på offret och så slängdes hon i ett vattendrag med kläderna på. Hände det, att hon höll sig flytande, ansågs detta bevisa, att hon var oskyldig. Men som regel låg hon oftast så länge i vattnet att hon sjönk och drunknade. Flytförmågan ökade eller minskade, allt efter klädesdräktens beskaffenhet.

Tumskruvar var ett annat av dåtidens allra värsta tortyrredskap. Dessa redskap klämde till så kraftigt att blodet forsade fram under naglarna och den våldsamma smärtan, drev offren till bekännelse. De tog på sig skulden, bara för att avkorta lidandet. De flesta erkände under dessa påfrestningar, att de haft samröre med den "onde". Därefter väntade bålet, en scen som bevittnades av en otalig skara människor, som njöt av beskåda denna hemska handling. I Bohuslän lär under en tidsperiod, räknat från 1669 att 5 till 1672, avrättats sammanlagt 29 personer, därav tre män. Dessförinnan hade många unga kvinnor avlidit inom fängelsemurar eller under andra vidriga omständigheter. Men trots alla lidanden, fanns det kvinnor som hårdnackat bestred alla beskyllningar. Så hände det vid en gård "Wik" i norra Bohuslän där åtta kvinnor avrättades 1672. In i det sista försökte vaktarna förmå dem till bekännelse, men förgäves. Man försökte då en metod som man trodde skulle driva vederbörande till att tillstå sina gärningar genom att man tog bort ögonbindeln på de dömda som en efter en fick se när de övriga avrättades. Det hette efter denna hemska tilldragelse att "de gingo fasth mehra tråtzige och ondsinte huar effter annan till sin dödh". Åtta trollpackor, som alla voro oskyldiga, dömdes i Heede och Qviström. De bekände men hade intet ont gjort. I Bro tillgreps en upphängningsmetod, där offret hölls svävande i luften, för att därigenom tvinga fram en bekännelse. Men det hette om denna händelse sålunda: "Hon ville intet mera tillstå. Att just dessa år, 1669 till 1672, kunde uppvisa så många häxprocesser, torde med sannolikhet tillskrivas förmyndarregeringen 1669, där guvernören för Bohuslän Harald Stake uppmanas att "bringa det usla förförda folket på rätta och sanna väsen".