Lasta timmer på Vågsäter 1942 25-1
Lasta timmer på Vågsäter 1942
Allan Sohlberg (98 år), min svärfar, har arbetat med många olika saker i sitt långa liv. Vi samtalar ofta om hur det var förr. Ett minne som kom upp nyligen var om det tunga arbetet att lasta timmer.
Allans far, Jakob Sohlberg, hade en lastbil som sönerna Gunnar och Allan körde för diverse olika uppdrag. Gunnar som var två år äldre än Allan hade körkort. Allan var bara 16 år men hade kört lastbilen flera gånger redan, utan körkort, det gick på den tiden. De hade fått en beställning på att hämta timmer på Vågsäter. Färska tunga stockar av gran hade fällts och körts fram med häst. De hade med sig Tore Larsson, som tyvärr inte var så stark för arbetet men det kompenserade Oskar Svartberg för. Han var grovarbetare, kort till växten men stark efter att ha varit gruvarbetare i Amerika en tid men nu var anställd som gjutare i Jakobs företag. Timret lastades på flaket för hand, ett mycket tungt arbete för så unga armar. Svartberg sa: Lyft med knäna pojkar, inte med ryggen.
Tre lass skulle hinnas med, lastas och köras till Munkedals station för vidare transport till Göteborg. De slapp lossa vid stationen, där fanns hjälp att flytta stockarna till tågvagnar.
Allan och Gunnars morfar, Gustav Alexandersson, var uppfinningsrik och designade krokar som pojkarna kunde ha till hjälp när de skulle ta tag i stockarna. En smed som hette Gabrielsson, från Kviström fick stå för tillverkningen. Gustav hade ett hyvleri mittemot Åtorp, det brann dock ner och då startade han ett snickeri mitt i Munkedal i stället. Hjalmar Sohlberg övertog den rörelsen senare. Det var ett tungt arbete och långa dagar minns Allan och inte nog med timret som skulle lastas, de fick även jobba med att hålla gengasen i gång på lastbilen. På grund av pågående krig fanns det inte bränsle till fordon annat än gengas.
Kerstin Sohlberg