Kvarnar - en liten historia 25-1
Kvarnar – en liten historia
En skicklig mjölnare såg till att säden rann i lagom takt ner i kvarnögat, så att kornen hann krossas ordentligt innan mjölet for ut i mjöltrumman.
Han såg till att lagren smordes med ister och talg, så att de inte gick varma och stenarna inte snurrade så fort att mjölet sveddes.
Han stoppade maskineriet om han märkte att »löparen« överstenen, började bli slö och behövde tas av för att vässas.
En skicklig mjölnare höll ordning på allt. Fick minsta vink åtlydd av mjölnardrängarna, och levererade mjöl av högsta kvalitet vare sig det var korn, råg, vete eller havre som han malde.
För bönderna var en bra mjölnare viktigare än prästen och kvarnen var ett mycket trivsammare ställe än kyrkan. Skvaltkvarnar i vårt område omtalas i bevarat källmaterial redan i början av 1200-talet. Denna kvarntyp började komma ur drift i mitten av 1800-talet. Anledningen var deras relativt blygsamma kapacitet. I stället ökade antalet hjulkvarnar under samma tidsperiod.
Ökade krav på mjölkvalitet och pris var några orsaker till att även dessa mer eller mindre försvann i slutet av 1800-talet.
Medeltidens mytologi dröjde länge kvar i de avsides liggande dalarna. Man talade om näcken eller strömkarlen, som om natten kunde stoppa vattenhjulet och kvarnen. Kvarnplatsen ansågs vara befolkad av ett myller av övernaturliga väsen, som näcken, strömkarlen, kvarnrå och kvarntomtar. Sjö- och skogsrår var välkända i det så kallade »älvspelet«. Samtliga dessa ansågs vara rådande över det vattensystem som ingick i deras revir. Samtliga dessa väsen höll till i kvarnen och kunde antingen hjälpa eller motarbeta mjölnaren.
• Anledningar till att vattendrivna kvarnar tas ur drift:
• Återkommande vattenbrist gav kapacitetsproblem
• Ång- och eldrift utvecklades, vattenkraften hade tjänat Fossborna väl, men mot ång-och el-kraft kunde inte de mest sinnrika vattensystemen konkurrera.
• Högre malkapacitet med ny förmalnings och malningsteknik
• Enklare etableringsplatser
Ång- och eldrivna kvarnar tog efter hand över och ersatte skvalt- och hjuldrivna anläggningar och hela deras system. Denna utveckling innebar en total nedgång för rörelserna längs Munkedals- och Örekilsälvens områden.
Text: Leif Bergh