Hänt sedan sist 14-2
UTSTÄLLNINGEN PÅ ARTIC PAPER ÄR KLAR
Som vi tidigare rapporterat om i Munkedalsbygden nr 13-1 har en arbetsgrupp från Hembygdsföreningen skapat en stor utställning för Arctic Paper. Denna utställning är nu klar och det hölls en offentlig visning i början av april. Utställningen beskriver i ord och bild brukets långa historia från första början fram till dags dato. Utställningen som upptar en yta som är omkring 50 meter lång och några meter bred är indelad i sex epoker som bruket och dess föregångare har gått igenom.
Epok I före 1871
Epok II 1871 - 1873 Munkedals AB bildas
Epok III 1874 - 1914 Produktionen startar och tekniken stabiliseras
Epok IV 1914 - 1943 Eran under Olof Bildt – satsning på personalvård och rationaliseringar
Epok V 1944 - 1963 Eran Haakon Onstad – en tid av stor produktionsök -ning
Epok VI 1964 - nutid Ny pappersmaskin ersätter de gamla
För varje epok finns det återkommande teman såsom:
• Årtalslistor om vad som hände på bruket samt vad som samtidigt hände i omvärlden
• Produktionsanläggningen med sina pappersmaskiner, byggnader mm
• Människorna som arbetade där och deras villkor både på arbetet och fritiden
• Hur mycket papper producerades varje år och exempel på papperskvaliteter visas
• Transporterna till och från Bruket
Som vi tidigare rapporterat om i Munkedalsbygden nr 13-1 har en arbetsgrupp från Hembygdsföreningen skapat en stor utställning för Arctic Paper. Denna utställning är nu klar och det hölls en offentlig visning i början av april. Utställningen beskriver i ord och bild brukets långa historia från första början fram till dags dato. Utställningen som upptar en yta som är omkring 50 meter lång och några meter bred är indelad i sex epoker som bruket och dess föregångare har gått igenom. Besökare i livligt samtal med guiden Håkan Grundberg. I förgrunden en laboratorievariant av en Holländarkvarn Den som vill se utställningen bör kontakta hembygdsmuseet tel. 0524-10180 så försöker vi ordna visning. Det är inte tillåtet att bara gå in utan tillstånd.
GÖKOTTA I SOLSKEN PÅ KASERNA
Sedan många år tillbaka har Hembygdsföreningen ordnat med gökotta på Kristi Himmelfärdsdag. Årets upplaga gynnades av ett strålande fint väder fast något kyligt, men solen värmde snart upp. Ett fyrtiotal personer möte upp och kantor Hanna Olsson bjöd på solosång och musik till psalmerna som sjöngs. Komminister Hiding höll gudstjänsten och efteråt var det samling kring medhavda kaffekorgar och glatt samtal. Men som vanligt på Kaserna hördes inte göken men däremot grannens tuppar som god ersättning
MIDSOMMARFESTEN PÅ KASERNA
Sedan många år tillbaka har Hembygdsföreningen ordnat midsommarfest och årets upplaga blev ungefär som tidigare. Vädret var bra och programmet var bestämt med gudstjänst, folkdans, dans kring stången och underhållning på scenen.
Utställare och försäljare hade kommit och visade upp sina alster och verksamheten i bakstuga och cafè var i full gång. En nyhet för året var uppvisning av veteranbilar. Det brukar vara svårt att få tag på dessa vid midsommar men det blev i alla fall några stycken. MG 47 och 51 , SAAB 1962, Chevrolet, en VOLVO PV och en Renault samt en amerikansk cabriolet från 1927.
Ordförande Sverker hälsade alla välkomna vid öppnandet och gudstjänsten leddes av Carina Blomqvist Liljegren och det var solosång av Mikael Edström. Munkedals Folkdanslag visade upp sina danser och Anki Savik skötte dansen kring stången till dragspelsmusik. Underhållningen från scenen bjöd på sång och musik av trion Lasse och Bosse Savik samt Daniel Benholm. Det smiddes i smedjan, ull kardades av Alva Savemo och Märta Dahlberg i Wiknerstugan, båtbyggarna höll till i Vävstugan, numera kallad Varvet, tjärbränning fanns, en motor stod där och dunkade, det bakades och såldes lefsor i bakstugan och cafèet hade jämn ström av besökare. Lotterier fanns som vanligt och fiskdamm för den yngre publiken . midsommarfesten besöktes av närmare 500 personer.
50-ÅRSJUBILEUM I STRÅLANDE VÄDER
1964 är ett årtal som gjorde att det blev 50-årsjubileum i Munkedals Hembygdsförening. Hembygdskännaren Alfred Karlsson i Skaveröd samlade detta år några personer och det bestämdes att bilda en Hembygdsförening. De som Alfred hade samlat var Gunnar Karlsson, Paul Blomqvist, Gilbert Bäckström och Helge Melin. Det var också i rätt tid ty intresset för hembygd och historia hade ökat bland invånarna. Det har funnits en förening förut i Foss socken som hette Foss Hembygdsförening, men den hade ingen större verksamhet. För att hedra Alfred Karlssons minne lade Hembygdsföreningen blommor på graven på Foss kyrkogård.
Under de femtio år som runnit undan har det skett kollosalt mycket i alla delar av verksamheten. Eftersom Önnebacka gamla skola var nedlagd sedan några år fick föreningen använda den och där samlades en väldig massa prylar som fyllde skåp och hyllor. Medlemsantalet växte mycket fort och det gjordes utflykter och resor, både endagars och även tvådagars, bland annat till Öland och Småland men också till Värmland och där besöktes ”gammelvala” i Brunskog. Ty där hade det ordnats en hantverksvecka med gamla yrken och givetvis skulle även Munkedal göra något liknande. Detta blev starten på Wiknerspelen på Kaserna, en fest som återkommer varje midsommar.
50-årsfirandet blev en strålande fest med underbart väder i den sena sommarkvällen och ett sjuttiotal gäster samlades på Hembygdsgården Kaserna där det bjöds på förfriskningar, god mat, underhållning och man kunde se gamla foton från starten. Ordföranden Sverker Balksten hälsade alla välkomna och som högtidstalare var Arctic Papers VD Göran Lindqvist. För att hålla ordning på allt som skulle hända under kvällen hade vi en toastmaster som var Björn Balksten Regnér. Underhållningen sköttes av duon ”Lätt och Lagom”, som sjöng och spelade samt drog en och annan historia. Sverker Balksten gjorde en beskrivning om verksamheten under dessa år och tackade alla som på olika sätt bidragit till det goda resultatet för föreningen. Lyckönskningar om fortsatt framgång framfördes av bland andra Anita Bjurström, Johnny Gyllenhammar och av Göran Lindqvist som överlämnade en gåva till Hembygdsföreningen.
Det delades också ut diplom för mångårigt arbete i föreningen till Gunnar Karlsson, Bertil Johansson och Gustav Johansson. Ordföranden Sverker passade också på att framföra ett stort tack till ”kökspersonalen” för deras myckna arbete med att göra festen till ett fint minne.
SLÅTTERDAGEN PÅ KASERNA
Som traditionen bjuder ordnade Hembygdsföreningen även i sommar en slåtterdag på Kaserna. Den 15 juli hade ett 15-tal intresserade ”slåttergummor/-gubbar” hörsammat inbjudan att praktisera den ädla konsten att slå med lie, eller att hantera riva och högaffel. Detta var tionde året i följd för denna begivenhet. Som vanligt inleddes sammankomsten med lite teori angående liens uppbyggnad och hantering. Jag var denna gång ”stand-in” för Sverker Balksten, som annars brukade svara för detta, men som nu var på resande fot. Inte minst viktigt för att vårda slåttertraditionen är språkbruket. Även om man menar lieskaft och handtag ska man absolut säga ”orv” och ”knagge” om man inte vill göra bort sig bland traditionsbärarna. Avslutningsvis i teoridelen förmedlade jag gärna ett talesätt jag hört av ett lieproffs: ”poängen är inte hur du gör - poängen är hur det blir” apropå hur man bryner en lie. Talesättet är egentligen tillämpligt på det mesta man företar sig! Kommer man på något bättre sätt än det man blivit lärd bör valet vara givet. Det som redan är fulländat är dock svårslaget. Såsom våra äldre förebilders sätt att slå! För de som önskade hjälp med att få lien skarp, eller göra någon justering stod Gunnar Eklund till förfogande på logen med slipsten och sitt tekniska kunnande. Så begynte slåttern av sluttningen mellan scenen och sjön. Vi var inte mindre än åtta som slogs i bästa gemyt! Gräset med inslag av blomster lades i mer eller mindre prydliga skårar. Vädret var övervägande mulet och gräset var fuktigt efter förmiddagens regn, vilket gjorde det förhållandevis lätt att slå. På en del av området är det stenigt, stubbigt och ojämnt, och sly gör tappert försök att ta över. Där var det mera fråga om ”hackeslôtt”. De som inte hade liar försåg sig med högafflar och ”rivor” (säg inte ”krattor” för allt i världen!) och hjälptes åt att göra en sju-störars hässja. Hos somliga väcktes soliga – och svettiga – barndomsminnen. Efter alla år som gräset har slagits och förts bort märks det nu tydligt att växtligheten har ändrat karaktär. Den är mera artrik och inte alls lika frodig som då denna slåttertradition började. Nu fordrades ett betydligt större område för att få ihop material till hässjan, vilket medförde betydligt längre väg att bära. Sluttningen är på god väg att bli ängslik.
När vi var nästan klara började det regna med tilltagande intensitet och slåttergillet avslutades med samling i bagarstugan och intag av medhavd matsäck under sedvanlig trevlig gemenskap! Text: Bengt Blomberg
BERÄTTARAFTON
Vi måste bli bättre på att berätta. Tänk i tid: Se framåt genom att blicka bakåt, tänkvärda ord, tänkte jag när jag läste valda delar ur Sten Rentzhogs bok med samma titel. ” I minsta detalj är vi beroende av något som vi inte kan se, inte kan ta på, eller inte kan påverka, men som likafullt finns där. Det förflutna. Ouppnåeligt och gäckande är det ständigt närvarande i våra liv.” skriver Rentzhog
Historia hänger samman med allt som finns just nu, och allt som kommer att finnas i framtiden. Också nedärvda egenskaper och inlärda beteenden hos oss själva bygger på förutsättningar som fanns förut i våra liv, säger han. Forntiden- samtiden- framtiden, allt hänger ihop. Lite svårbegripligt tycker jag men spännande. Vad vi än gör eller tänker, så är vi beroende av andra människor och händelser som skett före vår tid. Alltså skall man inte leva i nuet, för då kan man falla offer för omständigheterna eller andras vilja. Man flyter med andra ord med strömmen. Då gör man inget för att påverka sin egen framtid, beroende av, att allt i livet förändras. Antingen man vill eller inte, i en allt snabbare takt . Slutsats: Vår tid är inte den enda! Erfarenheter från vårt eget liv, ger livserfarenhet, och den kan vi använda till att berätta vår historia, för nästa generation, och nästa generation.. osv… .Så småningom är vår historia forntid, men vi har lämnat efter oss förutom historia, omdöme, människokunskap, associationsförmåga, kanske också en förmåga att ta livets prövningar med ett större jämnmod. Varje ny uppfinning, varje framtidsvision, bygger på det som redan finns eller ha funnits, så berättelser och upplevelser behövs för att väcka historieintresset. Vi måste bli bättre på att berätta! Här har hembygdsföreningen en uppgift att spinna vidare på. Samtidigt som vi berättar, har vi en trevlig samvaro, en känsla av gemensamhet och så lämnar vi förhoppningsvis en liten nyckel till det förflutna. Vår berättarafton i höst hade vi den 23 okt, på Kaserna, och till den kom det många pratsamma personer, som underhöll varandra med självupplevda historier, och som var upphov till många glada skratt.
Text: Ingela Ingman