Mannen, berget och visionen 25-2

Anders Karlsson har sina rötter i Småland och i dalsländska Håbolsläkten. Hans pappa var skräddare med tillskärarutbildning i England och senare företagsledare i textilbranschen. Han fick så småningom arbete som chef på Magna i Uddevalla. Anders mamma var akutsjuksköterska. Båda jobbade väldigt mycket vilket fick till följd att Anders fick bo hos sin moster i Munkedal. Senare köpte hans föräldrar en fastighet på Ödsby.

Som för så många unga killar var mopeden livsviktig. Anders hade kompisar i området kring Kviström så mopeden tankades på BP. Han minns att hans pappa tankade för fyra kronor och så var det bara att fräsa iväg. Det var spännande för killarna när de ibland såg militär verksamhet. De såg militärer, fordon och ingången till bergrummet och alla master. Nyfikenheten var väckt. Anders pappa var verksam inom civilförsvaret men vägrade att besvara sonens frågor.

Jag frågade Anders om hans egna militära erfarenheter. Han skulle placeras på Gullmarsbasen men råkade bryta benet och ställdes på väntan. När det blev dags hamnade han på lagerarbete på I 17. ”Där kunde jag ju inte stanna”, sade Anders med ett leende.

Han började driva egen verksamhet inom entreprenad men intresset för bergrummet växte alltmer. När Fortifikationsverket började sälja ut olika objekt så blev området vid bergrummet i Munkedal till salu för 42 000 kronor. Anders tvekade inte en sekund.

Bergrummet var igenstängt och förväntades väl så att förbli. Men varför köpa något man inte kan komma in i. Det stoppade inte mannen med småländsk företagaranda och Håbolsläkten i sina gener. Han tog sig in i bergrummet Greger B380 som det heter. Bergrummet färdigställdes 1962. Dit lokaliserades kustradiostationen Älvsborgs radio som ägdes av marinen. Det var tänkt som en kommunikationscentral för marinens verksamhet på västkusten. 1985 blåste man armerad betong för att täta för fukt och alla tunnlar kläddes med plastduk. År 2000 avbemannades Älvsborgs radio och bergrummet stängdes 2002. Tolv dagar senare gjöts det igen. Då skulle anläggningen vara tömd, miljösanerad och plomberad. Anders insåg snabbt att så inte var fallet. Han fick ta hand om stora mängder avfall. Det bekymrar inte Anders för som han säger: Miljöbrott preskriberas aldrig och dessutom kan man inte sälja dessa heller.

I dag visas utrymmet med radiodelen av berget. Detta är ett litet utrymme i jämförelse med anläggningens totala yta. Enligt Anders är den största delen fortfarande igenstängd. Anders låter sig inte stoppas av något så simpelt som betong. Han är fast besluten att öppna upp det stora utrymmet och avslöja dess innehåll. Dessutom har han köpt till en stor del av berget. Hans nyfikenhet och stora historieintresse driver honom.

I Anders vision inför framtiden ingår målet att visa anläggningen för allmänheten t ex i form av ett krigshistoriskt museum. I Aalborg på Jylland i Danmark finns en anläggning som inspirerar honom och där det finns kafé. En sådan vision innebär oerhört mycket arbete, mycket pengar, ett oändligt sökande i arkiv och litteratur och många samtal med människor. Anders vill gärna framhålla att han har god hjälp av Anders Hjort af Ornäs som tillsammans med hustrun Ngoc driver Kviströms gästgiveri. Han vill också klargöra att anläggningen inte är hemlig längre så det står människor fritt att berätta om de har någon uppgift som kan vara av intresse för honom.

En del av det Anders berättar och en del sådant som andra har skrivit låter nästan för fantastiskt för att vara sant. Men den dagen han bryter sig in i resten av berget så får vi svaret. Jag kommer med intresse att följa Anders kämpande för att förverkliga sin vision framgent och då återkommer jag i Munkedalsbygden.

Text och foto: Lilli-anne Sihlberg

Jag har haft god hjälp av Ewa Söderberg som idogt har letat fram uppgifter.