Historier från bygda 15-2
I detta avsnitt tänkte jag berätta om några barndomsminnen och samtidigt presentera en verklig profil som många av oss kommer ihåg.
BESÖK I STATIONSSAMHÄLLET OCH DOKTOR REHDIN
Jag växte upp på Hedeholm, strax söder om pappersbruket. Eftersom jag är född 1949 har jag av naturliga skäl många minnen från det ”äldre” Munkedal.
Samhället bestod då som nu av Staleområdet, Stationssamhället och Brukssamhället däremellan. Vi som bodde vid bruket behövde vid större inköp och samhällservice, såsom bank, Försäkringskassa (sjukkassa), läkare mm ta oss ner till Station som vi sade på den tiden. Bruket hade visserligen haft bruksläkare Stelling, men den tjänsten försvann i slutet av femtiotalet. Apoteksvaror kunde vi däremot hämta ut hos brukets portvakt då den sk Apotekslådan kom med brukets rälsbuss från Munkedals Nedre station, framförallt så länge apoteket låg i Håby, före flytten till Munkedal i början på sextiotalet.
För att komma ner till Station fick man cykla eller gå då bil saknades i hemmet. En annan möjlighet var att åka med rälsbussen på brukets järnväg. Vi gick upp till hållplatsen vid Syradammen (som ersatt Munkedals Övre station på smalspårstiden). Därifrån åkte vi till Munkedals Nedre station som låg nedanför SJ:s station på Bohusbanan.
Ett utflyktsmål var Hanssons affär mittemot stationen med livsmedel, presenter, hobby, kemikalieaffär och järnhandel. Där fanns också Posten och bokhandeln i Olle Petterssons hus. Ett annat intressant ställe var också Gertrud Anderssons bageri där vi gjorde konditoribesök. Sockerdricka och bulle smakade särskilt gott när vi hade varit hos doktorn.
Doktorn var under många år Knut Rehdin. Han var av den kända släkten Rehdin från Sörbygden och flera av hans bröder blev präster. Knut Rehdin, med titeln provinsialläkare, hade i många år sin praktik på Sandklev i Håby innan flytten till Munkedal. Praktiken i Munkedal inhystes i Sahlstens fastighet där nuvarande Coop/Systembolaget ligger idag. Först i början av sextiotalet byggdes nuvarande vårdcentral, eller läkarstation som vi sade förr. Rehdin blev kvar i Munkedal en kortare tid efter inflyttningen i dessa moderna och anpassade lokaler. Han flyttade till Långedrag utanför Göteborg för att öppna privatpraktik då han kände sig ganska sliten efter en hård tjänstgöring som i stort sett ensam provinsialläkare under många år.
Rehdin var en känd ”profil” som det går många historier om. Han var en stor skämtare med ett ganska ”fritt språk” och jämt på språng mellan alla sina uppdrag. Arbetsdagen bestod oftast av mottagning på dagen och hembesök på kvällar och nätter, allt i ett rasande tempo. Ett hektiskt liv kanske krävde ett skämtsamt lynne för att orka, men det gav också upphov till ibland dråpliga historier och var inte alltid populärt.
Jag minns en gång då min syster blev allvarligt sjuk och behövde hembesök. Vi hade vid den tiden en granne som var storrökare, vilket även Rehdin var. Grannen brukade komma till far och låna cigaretter när de egna var slut. Detta visste förstås inte Rehdin. Grannen hade fått reda på att Redhin skulle komma och ville gärna träffa honom. Rehdin kom ganska sent på kvällen i sin svarta Plymouth, varpå han rusade in och satte sig på sängkanten hos min syster. Då knackade det på dörren och grannen kom in. Rehdin tittade upp och ropade: se här kommer en som vill låna cigaretter. Men grannen sade medetsamma: käre doktorn, jag är så sjuk, varpå Rehdin svarade med frågan: Dig har jag inte sett förut, vilken läkare går du hos. Grannen svarade sanningsenligt, Stelling i Dingle varpå Rehdin sade: bra, fortsätt med det, ut. Han jagade helt enkelt ut grannen.
En annan historia som berättas är den om den gamla damen från Sörbygden som sökte för sömnbesvär. Efter ett antal besök med höjning av dosen ville inte Redhin höja mer och satt och funderade på något annat sätt att hjälpa damen. Efter en stund av tystnad, vilket var ovanligt, utropade han: nu kom jag på ett sätt, åk till mässan i Krokstad på söndag för då predikar min bror och somnar hon inte då är hon ett hopplöst fall.
Jag fick 1974 en egen upplevelse då jag kom att tänka på episoden med den gamla damen. Min hustru och jag hade precis köpt vårt hus av fd distriktssköterskan, syster Svea Karlsson. Huset ligger bredvid Vårdcentralen och Svea hade i många år distriktssköterskemottagning i huset. Hon var därför både granne och kollega till Rehdin. Svea dog senare på året och vi närvarade på begravningen. Föreställningen började med lunch på Åtorp och bredvid mig vid bordet satt Knut Redhin. Mitt emot satt officianten Viktor Redhin, kyrkoherde i Krokstad och bror till Knut. Viktor hade sin höga hatt bredvid sig på bordet och började en betraktelse över den döda. Det blev både långt och högtravande varpå Knut råkade somna. Plötsligt ryckte han till, tittade på mig och viskade så diskret han kunde och frågade mig: predikar brorsan än, varpå han somnade om.
Historien upprepar sig således…
Det finns fler historier att berätta om denna udda personlighet. Men det får bli en annan gång.