Folkskolan på 1920-talet
Några glimtar från Fabriksskolan på 1920-talet
Skolan på 1920-talet kunde både vara hård och rolig. Även då kunde barnen vara olydiga trots att läraren var sträng.
På annat håll i tidningen kan vi läsa om att Bruksskolan firade 50-årsjubileum i våras. Dess föregångare var flera skolor bland andra Fabriksskolan, som låg nära Munkedals herrgård invid Munkedalsälven.
Faktaruta
Fabriksskolan togs i bruk år 1900 som Munkedals AB’s enskilda skola. Från bolagsledningen ansåg man att den befintliga skolan på Lycke med sina 160 barn och en lärare var helt otillräckligt. Redan år 1907 erbjöd man dock skolan till Munkedals kommun, som övertog ansvaret. Statliga bidrag gjorde det mera attraktivt att driva skolan i kommunal regi. Själva skolhuset behölls i Brukets ägo till den revs.. Skolverksamheten flyttade från Fabriksskolan vårterminen 1959 då Bruksskolan togs i bruk. Gymnastik hölls dock ytterligare flera år i föreläsningssalen, som ju var en del av Fabriksskolan.
Vid sekelskiftet fanns det ett stort intresse av att lära sig mera om allt möjligt. Det bildades en föreläsningsförening, som hade till uppgift att ordna föreläsningar i olika ämnen i Munkedal. Det var då viktigt att ha en bra lokal som kunde rymma de många intresserade som vill lyssna på föreläsningar. När Munkedals AB med pappersbruket bildades på 1870-talet skapades också en arbetsplats med många människor. De kom från olika orter flyttade in till Munkedal och träffades även utanför arbetstiden. Detta bidrog säkerligen till att nya idéer diskuterades och nyfikenheten på ny kunskap stimulerades. Nya människor kopplade till industrialismen flyttade in till Munkedal och bidrog med en annan syn på livet och behov av utveckling än vad tidigare generationen kanske hade haft. Ett sätt att få nya kunskaper var att gå på föreläsningar i den nya Föreläsningssalen.
Direktör Carlander drev starkt frågan om att ge de anställdas barn en bra utbildning. Därför bekostade man både skollokal och lärarlöner. Detta var viktigt för pappersbrukets framtid. Sockenstämmans och därmed skolstyrelsens ordförande omkring år 1900 var prosten Möller. Han kritiserade skolsatsningen hårt. Han tyckte att detta vara en ”högfärdsskola” som inte behövdes. I denna skola hade man heltidsläsning, medan man i de andra bara hade fyra månaders läsning per år, för varje barn. Detta gjorde i sin tur att barnen i Fabriksskolan blev mycket kunnigare än barnen i de andra skolorna, vilket han heller inte tyckte var bra. Vid ett tillfälle yttrade han om heltidsläsningen: ”Denna långa skoltid gör barnen lata och försoffade, drager dem ifrån arbetet i hemmen, vilka skolan icke kan ersätta och lemnar dem tillbaka mer än tillräcklig tid till förövandet av okynne. Fyra månaders årlig undervisning för varje barn är vida att föredraga och giver, rätt använd, bättre resultat än Fabriksskolans längre. Han tyckte att det antal barn, omkring 160, som före Fabriksskolans tillkomst undervisades i Lycke skola, icke var för stort för en duglig lärare.
År 1908 infördes efter mycket protester heltidsläsning i alla Munkedals skolor efter starka påtryckningar från direktör Carlander.
Låt oss göra ett klipp i tiden hos den klass vars elever var födda omkring 1912. Min mor, Gertrud, gick i den klassen och hon berättade.
I den årsklassen gick man i småskolan för fröken Berta Moldén (mor till Birgit Lönnqvist som också var lärare där). Fröken Moldén var snäll och hon tog väl hand om sina små elever. De fick till och med hjälpa till att bära in vatten till fröken, som kunde bjuda sina elever på saft. När man efter de två första åren i småskolan kom upp i folkskolan hette läraren Gustavsson. Han var sträng och använde metoder som idag är svårt att förstå. Gertrud berättade att hon hade varit sjuk ett tag och under den tiden hade klassen fått lära sig något nytt i räkning. Första dagen efter sjukdomen bad han henne gå fram till tavlan och räkna ut ett tal enligt den nya metoden. Hon stod där framme vid tavlan och kunde inte klara uppgiften utan var bara förtvivlad. Magister Gustavsson använde då den föga pedagogiska metoden att ta tag i hennes långa flätor och bankade skallen hårt mot svarta tavlan uttalande ”jag skall sannerligen banka in detta i ditt huvud”. Efter detta hade hon sviter i form av huvudvärk under en lång tid av livet. Hon fick sannolikt hjärnskakning, men vågade inte berätta detta för sina föräldrar förrän efter flera år och då var det för sent att göra något. Föräldrarna sade till henne – varför berättade du inte. Då hade jag sannerligen gått och tagit den läraren ett tag sade pappa Gustav.
En av skolkamraterna var Gustav Blomqvist, som hade gjort något som magister Karlsson inte gillade, varför han tog Gustav i upptuktelse. Han tog honom så hårt i båda öronen så att de sprack och blödde. Gertrud, som gillade Gustav, övertalade honom att springa hem och visa detta för sin pappa bagare Blomqvist på Lycke. Efter lite övertalning stack Gustav iväg hem och det dröjde inte långt in på nästa lektion tills dörren i skolsalens bakre del rycktes upp. In kom bagare Blomqvist med uppkavlade ärmar och mjölig på händer och armar. Efter honom kom lille Gustav, troligen lite rädd. Någon rädsla rådde dock inte hos hans far utan ilskan lyste ur blicken på honom medan han resolut gick raka vägen genom skolsalen fram till en något överraskad Karlsson och tog denne med krafttag i kragen ”gör du detta en gång till skall jag sannerligen anmäla dig” . Efter detta hårdhänta och mjöliga mötet höll Karlsson sig lugn, åtminstone mot Gustav Blomqvist.
En annan gång var det högläsning. Då skulle varje elev stå upp och läsa ett stycke ur en bok med hög och tydlig röst. Två av eleverna tyckte han läste alldeles för lågt. Däribland fanns Gertrud och hennes klasskamrat Evert Oskarsson. Karlsson beordrade dem att tillsammans gå bort till kanalbanken som låg ca 50 meter bort och där skulle de stå och läsa så att läraren från klassrummets öppna fönster skulle höra vad de läste. Evert vill försöka läsa högt men Gertrud övertalade honom snabbt att de skulle läsa i alldeles vanlig ton. Resultatet blev att Karlsson inte hörde någonting. Han torde ha insett det oförnuftiga i metoden för han praktiserade den aldrig mera, åtminstone inte för den klassen.
Ja så kunde det gå till i Fabriksskolan.
Text: Sverker Balksten
.