Trogens charkuteri
Många munkedalsbor som färdas längs vägen från Kviström upp mot Sörbygden minns hur många affärer det tidigare låg längs denna väg. I dag är det bara ett yttersta fåtal affärer kvar. Omedelbart söder om Folkets Hus ligger ett stort gulrappat hus med stora fönster i bottenvåningen . Detta talar om att här har det varit affärer. Här fanns bl.a. Trogens Charkuteriaffär. Vi går i och hälsar på Britta Friberg (född Trogen) och hör vad hon har att berätta.
Trogens charkuteri
Britta tar emot i sin vackra våning och vi sätter oss ner för en intressant pratstund.
Historien med Trogens Charkuteri börjar när Brittas pappa Fredrik Trogen år 1924 köper ett hus på Önnebacka av Valfrid Fredriksson, vars fru och svägerska drev ett litet kafé där en tid. Det huset låg ungefär där nuvarande hus ligger på Stalevägen 83. Detta gamla hus var ju endast bostadshus så Fredrik och hans fru Frida byggde om källaren till charkuteriaffär. Dessutom måste man ju ha någon plats att slakta på och tillverka charkuterivarorna För detta ändamål byggdes ett extra hus på gården bakom. Här hade Fredrik slaktbod, charkuteritillverkning men också plats för några levande djur . För slakt krävs mycket vatten och Fredrik lät gräva ner en kraftig vattenledning uppifrån det närbelägna Önnebacka, där en handpump ännu idag vittnar om detta.
Grannarna blev mycket intresserade av vattenledning och Fredrik delade med sig till flera av grannhusen, som då också kunde skaffa moderniteten vattenklosett. Problemet var emellertid den varma och torra sommaren 1947 då vattnet sinade både till slakteriet och till grannarnas vattenklosetter. Inte bra!
Fredrik var född 1895 på gården Långön i Hede socken och Britta berättar att han redan som tolvåring började i branschen. Han började med att sälja djur, troligen från närbelägna gårdar, till Norge och till Göteborg. Att sälja djur till bl.a. Göteborg fortsatte han med under hela tiden. Ibland fick ha köpa flera djur än vad det egna slakteriet kunde ta hand om och dessa såldes vidare. På Munkedals järnvägsstation lastades djuren på tåget med enkel biljett till Göteborg.
Djuren drevs från gårdarna, där det köpts uppe i Sörbygden, ner till Munkedal. Ofta hade han hjälp av pojkar som på detta sätt kunde tjäna en slant. En del djur kördes också på en hästkärra och senare på en av hans små lastbilar. Vid ett tillfälle minns Britta, så transporterade han en sugga med många små griskultingar. När Fredrik stannande bilen vid affären i Munkedals var flaket emellertid tomt. Fredrik fick köra tillbaka och leta reda på den värdefulla lasten och hittade dem ovanför Lyckebackarna vid Stallmyr. Givetvis köptes det också djur från närbelägna gårdar inne i Munkedal. Britta minns hus fantastiskt fina och välgödda kalvar som kom från Ragnar Johansson på Önnebacka gård . Det hände att Fredrik ibland hade ganska många djur som fick gå och beta på Kovarneberget. När dessa ungdjur hade fått gått där en hel sommar var de emellertid inte så tama längre och det gick inte att fånga in dem. Som tur var fanns hjälp att få av släktingarna Göran och Gunnar Holmberg från Hede. Göran var en duktig skytt och han frågade om han inte kunde få skjuta djuren, varvid Fredrik strängt villkorade detta med att det absolut inte fick förstöras något kött. Göran sköt dem i pannan så det var lika bra som en slaktmask. På det sättet kom djuren dit de skulle.
Fredrik, som var en god affärsman, förstod att det gällde att sälja köttvarorna där kunderna kunde finnas. Munkedal hade flera centra utöver Stale/ Önnebacka området. Många bodde i närheten av pappersbruket i det som kallades för Bostäderna. Här stod han och sålde direkt från ett stånd på Brukstorget. På 1940-talet såldes kött från en lokal vid stationssamhället . Det var den lokal där klädesaffären Filippa tills helt nyligen fanns. Senare öppnades ju andra butiker på dessa platser och då levererades varor direkt till dessa.
Han hade tidigt hjälp av sina barn Britta, Ingvar och Kerstin. Britta berättar att hon och brodern Ingvar, som var ungefär jämngamla, ofta fick uppdraget att leverera köttvaror till andra affärer, privatfamiljer men också till Gästis på Kviström. Britta körde bil tidigt men körkort hade hon inte hunnit med att ta. Bilen gick ju lika bra för det. Efter många turer ner till just Kviström fick pappa Fredrik ett samtal från landsfiskal Nelson på Tingshuset som rekommenderade att ”tösongen gott kunde lämna bilen i Krokklevsbackarna för det fanns folk som hade lite ont av att hon körde bil på det sättet”. Så småningom blev det körkort.
En bit från affären hade Fredrik låtit bygga ett relativt stort grishus uppe på Önnebacka. Här kunde så mycket som 80 grisar rymmas. Grisarna utfordrades till viss del med sörpa som tillagades av bl.a. det slakteriavfall som kom från slakteriverksamheten. Detta var ekologiskt och verkligen närodlat. Grisarna blev sedan till köttvaror och cirkeln var sluten.
Nytt hus
Fredrik arbetade mycket och verksamheten växte. Fru Frida Trogen hade heltidsgöra att serva alla som arbetade i verksamheten med mat och mycket annan service. Dessutom fanns det en anställd charkuterist . Detta medförde behov av ett större och mera ändamålsenligt hus. Därför fick Fredriks svåger Viktor Johansson i uppdrag att bygga ett nytt hus. Det gamla flyttades en bit längre ner från vägen så att det ny fick plats. Under byggnadstiden bodde familjen i det gamla huset och affären fick inrymmas i en tillfällig barack. Bygget pågick 1950-51 och så julen 1951 kunde familjen flytta i i det nya huset. Det gamla huset fick ny användning genom att det fick utgöra viktigt byggnadsmaterial till den nya scoutstugan som då skulle byggas vid Korskällan.
Det nya huset hade nu plats för flera familjer, charkuteritillverkning och dessutom utrymmen för andra affärer. Charkuteristen Axel Runberg med fru Alma kunde nu bo på bekvämt avstånd till sin arbetsplats.
Fredrik fick inte så länge njuta av att bo bekvämt i det nya huset . Redan 1953 dog han endast 58 år gammal. Britta tror att han arbetade ihjäl sig. Han var mycket energisk och social. Han ville jämt ha något att göra och samspråka med människor var viktigt. ”Hade han händelsevis en stund ledigt åkte han gärna bort till någon som han kände och köpte en ko”.
Fredriks plötsliga bortgång blev dramatisk för familjen. Britta och hennes man Allan Friberg fick ta över och hennes bror Ingvar hjälpte till så mycket han kunde. Han var just färdigutexaminerad från Handelshögskolan i Göteborg och börjat sitt arbete på Uddevallavarvet. Syster Kerstin läste då fortfarande och var inte så mycket hemma.
Som tur var hade Allan varit med en del och hjälpt Fredrik så han kunde en del och Britta likaså. Allan fick till en början tjänstledigt från sitt jobba på Munkedals Bruk, men gick snart över att vara charkuterist och affärsidkare på heltid tillsammans med Britta. De drev sedan tillsammans verksamheten vidare i det nya huset med fräscha lokaler. Vi minns väl hur modernt och fint det var . Gick man in till vänster så kom man i charkuteriet och gick man till höger kom man till Uddevalla Sparbank. Det var lyft för området.
Så pågick det fram till då Trogens charkuteri stängde 1981 och Uddevalla sparbank i stället fick ta över lokalen. En viktig epok var över.
Flera andra verksamheter i huset
I huset fanns plats för tre olika lokaler med var sin affärsverksamhet. Mot gata fanns två lokaler, varav den som ligger i söder inrymde själva charkuteriet. Intill denna fanns en lika stor lokal dit konditor Jensen etablerade ett konditori. En kort tid därefter omkring 1954 hade konstnären Britta Högsell utställning här av sina tavlor.
Bankkontor
År 1955 Startade Uddevalla sparbank sin filial här . Uddevalla Sparbanks dåvarande Vd Lis-Edvard Lindahl var drivande i detta. Den verksamheten pågick i 35 år fram till april 1989. Vi frågar Bertil Karlsson, som minns att i början var Widar Hallman kontorschef och man hade öppet mellan kl 14 – 17 varje vardag och även på lördagarna, åtminstone vintertid. Widar arbetade på bankkontoret i Uddevalla på förmiddagen för att per buss ta sig till Munkedal och arbeta på kontoret där på eftermiddagen. Bertil Karlsson började på banken 1965. År därefter fick banken uppdraget att hantera lönerna från Munkedals AB. Då övergick man också till att ha öppet från kl. 11 – 17. Redan 1974 började Uddevalla Sparbank, som första bank i Munkedal, att använda dator. Där registrerades alla transaktioner och magnetband transporterade dagligen till Uddevalla för visare behandling. Bland personalen i övrigt kunde vi finna Einar Andersson (skoaffären), Birgit Flodstrand och efter henne Anna-Lisa Rasmusson.
När bankkontoret stängde 1989 stängde även postkontoret som fanns i intilliggande Folkets Hus. Uddevalla sparbank hade dessförinnan öppnat kontor i centrum och man var ju mån om sina kunder i Östra delen av Munkedal. Många var äldre och hade ingen bil. Därför ordnade man så att det gick en särskild buss ner till Centrum varje torsdag, vilket av många upplevdes som en mycket bra service. Efter några år blev det bara en torsdag varje månad och så småningom drogs även denna in.
Mjölkaffär och fotoaffär
Samtidigt som detta hände startade Algot Blomberg mjölkaffär i källarvåningen. Mjölken körde han dit i stora mjölkflaskor, varifrån sedan damer fyllde på kundernas mindre mjölkflaskor Denna affär hade till och med öppet någon timma på söndag, vilket var högst ovanligt på denna tid (????kolla). I slutet av 1950-talet började mjölken komma färdigtappad på glasflaskor, vilket gjorde att det inte behövdes speciella mjölkaffärer .
I stället för mjölk affär etablerade sig Arne Karlson hör med sin fotoateljé och butik. Detta skedde omkring 1961. Han drev den sedan till 19?? under namnet Arnes Foto. Här togs många bröllopsfoton och familjefoton.
När Uddevalla sparbank stängt sin Filial i denna del av samhället flyttade Distriktssköterskan in och senare barnmorskan. Efter dem har Katrin på Möe haft sin inredningsbutik här .
Berättelsen om detta hus illustrerar en tid i Munkedals då affärslivet var som störst. Detta hus är nog det första affärshuset med flera affärer under samma tak.
Text: Sverker Balksten , foton tillhör Britta Friberg