Björnkullen – berättelse om ett gammalt foto
Jag har ett gammalt foto, som jag har ärvt. Fotot måste ha tagits omkring 1910. Stället heter Björnkullen och ligger som första hus väster om vägkrysset ner till Vågsäter i Valbo-Ryr. Huset är ganska nybyggt. Mannen i paret är min farmorsfar snickaren Abraham Johansson och bredvid honom hans fru barnmorskan Charlotta. Han har varit änkling och hon änka, på fotot måste de ha varit relativt nygifta. Till höger står Charlottas son Oscar Olsson från Hattefjäll, han håller i handen sin dotter Aina, som senare blev gift med ladugårdskarlen Palm på Munkedals Herrgård.
Abraham Johansson var född 1853 och dog 1946, han blev alltså 93 år. Jag minns när han fyllde 90 år, då var släkt och vänner samlade på Björnkullen på kalas. Hustrun Charlotta var född 1855 och avled 1934.
Abraham var ju snickare bl.a. byggde han, förutom sitt eget hus, det stora huset på Modalen, nu nedrivet, och ett hus i Munkedal som jag vet han byggde är det första huset på höger hand på Färgarevägen det som förr kallades “kassörehuset“, och så arbetade han som snickare för Munkedals Bruk. Charlotta var bördig från Halland gifte sig och bosatte sig på Hattefjäll hon var ju barnmorska, så hon måste ju ha varit behjälplig i många hem i bygden.
Abraham och Charlotta fick inga barn. Men i hans första äktenskap med hustrun Anna-Britta
fick han två söner, Karl Abrahamsson som flyttade till Bohus och Johan Bergqvist, samt två döttrar Anna-Lena gift Waern och min farmor Augusta gift Ekelund. De tre sistnämnda barnen bosatte sig i Munkedal. Charlotta hade fler barn än sonen Oscar, vilken är med på fotot men jag känner inte till något om dessa. Anna-Britta och Abraham flyttade några gånger under sitt äktenskap. De bodde ett tag i ett litet hus på Modalen och senare i en stuga på Kasen tillhörande Storskogen. När Abraham bodde på Modalen och skulle till arbetet i Munkedal berättas det att han kunde ta båten på Valboån ner till Kaserna . Det var nog ett styvt arbete för då flottades ju massaved till bruket samma väg. .
En annan sak berättades om honom, och jag som barn upplevde som mycket spännande, var att han var den siste i området som hade träffat på och sett en varg. Idag börjar detta bli vanligt igen.
När Abraham blev äldre så snickrade han möbler, stolar och karmstolar. Jag har själv ett par gamla stolar kvar som han har gjort. Min faster Lisa fyllda 94 år, berättar om Charlotta, som hon ju betraktade som sin mormor. Hon var en glad och snäll människa med mycket humor. Och så roligt det var att gå med morfar och se när han snickrade och se hans verktyg.
Jag vill passa på att berätta lite om min farmor, född 6 november 1879 i arbetarlängan på Ryrs säteri. Hon började som ung flicka att arbeta som hjälp i hemmet och i trädgården hos skogvaktare Karlsson på Vågsäter. Han måste väl även haft trädgårdsmästarsysslan, för han odlade grönsaker, bland annat tomater i växthus. Det måste ju ha varit mycket ovanligt i slutet på 1800-talet. Efter detta började hon som piga hos Mattssons på Hagafors i Munkedal (Bruksvägen), fortsatte sedan som hushållerska hos en familj i Göteborg som hade ett bageri och där arbetet bl.a. bestod i att laga mat åt 20 bagerskor. Senare arbetade hon hos en familj där mannen var grosshandlare och därefter hos en familj där frun arbetade som barnmorska, och där farmor förutom hushållsarbetet fick hjälpa frun vid hennes tjänsteutövning vid förlossningar och därtill hörande arbeten. Gifta kvinnor fick väl inte ha andra arbeten än inom sjukvården och liknande arbeten på den tiden.
År 1903 återvände hon till Munkedal och gifte sig med Gustaf Ekelund. Han var sjukvårdssoldat och den siste soldaten på rote 1, Övre Lycke i Foss socken. Soldattorpet hette Stigen. Farmor och farfar bodde dock aldrig på soldattorpet. Farfar hade påpekat att det inte fanns någon väg till torpet och fick till svar av rotebonden att “Nej det finns det inte, men det finns gott stöe till en väg”. Farfar ville dock inte själv bygga någon väg utan farmor och farfar hyrde sin första bostad på Krokklev. Han var soldat fram till 1909 och därefter arbetade han på förrådet på pappersbruket fram till pensionen. Farmor fortsatte att hjälpa till vid förlossningar och även lite annan sjukvård sedan hon återkommit till Munkedal. Här assisterade hon barnmorskan Rosa. Rosas namn har jag hört nämnas ofta, men jag vet inget mer om henne. Finns det någon som kan berätta om henne. Hon måste ju ha hjälpt många äldre munkedalsbor till världen. Trädgårdsarbetet som farmor började med som flicka var ett av hennes stora intresse hela livet, hon odlade många olika sorters grönsaker och hade en fantastisk trädgård med blommor av allehanda slag liksom krukväxter inomhus.
Februari 2009.
Inga Bergqvist.