Bussresa till Falköping, Åsle Tå och Gudhem

Efter många år utan resor var det äntligen dags för Hembygdsföreningen att göra en dagstur med buss. Det var den 3 september som detta skulle ske. Efter några diskussioner med bussfirman blev det bestämt att resan skulle gå till Falköping och Bondens år. Dessutom skulle det bli besök på Falbygdens  Ost, som  är ostälskarnas paradis med   mängder av  olika sorters ost. Sverker blev reseledare och i det grå morgondiset fylldes bussen  med förväntansfulla resenärer. Det första stoppet blev som sagt osthallen där det bjöds på kaffe med   ost  som tilltugg och tillfälle att inhandla varor.

Nästa stopp blev vid Asle tå, en samling små låga stugor utmed bygatan. De  flesta husen var byggda på plats, men några har flyttats dit från andra orter i trakten. Guiden som tog emot detta sällskap, var mycket kunnig och  berättade om  de  människor som   bott i stugorna. Alla hade  en speciell historia med en liten knorr på slutet. Som smeden, till exempel, han fick flytta sin smedja eftersom prästgården låg i närheten och gnistor från smedjan kanske  kunde tända eld på taket på prästgårdens ladugård som var av  halm. Samtliga stugor hade halmtak, förutom en bit närmast takåsen som bestod  av tom och gräs. Detta också för brandrisken. Detta besök   borde  varit något   längre ansåg många,  ty det var   mycket intressant.

Efter detta besök var det åter dags att kliva på bussen och göra ett besök på en gård, som blivit ett mycket  fint museum.  Där   kunde man   se bondens arbete under årstiderna. Vid varje del fanns det vaxdockor, så naturliga att man nästan kunde hälsa på dem i handen.  Gårdens  ägare var guide  och berättade på genuin västgötadialekt om gården och dess historia. Det var också tid för middag och den var mycket smaklig, allt hemlagat på gården.

Nu  styrdes kosan  mot   Gudhems kyrka  och klosterruin. En gigantisk byggnad en  gång när den byggdes under 1100-talet. Detta besök var inte beställt och därför skulle det inte vara någon guide, men det dök ändå upp en  mycket välinformerad person som berättade om detta cisterciensordens  kloster. Många historier om  lönngångar under  jorden till närliggande kloster har hörts, men sanningshalten är kanske inte stor.

Resan   tillbaka till   Munkedal      startade   och   under    den    blev    det underhållning   av olika  slag, lite musik  och  sång   och historier. Av någon anledning   blev  det många   om   nunnor   och     munkar. En  bra  utflykt   som kanske  följs av flera.

Text och bilder: Bertil Johansson