Bussresa till Falköping, Åsle Tå och Gudhem
Efter många år utan resor var det äntligen dags för Hembygdsföreningen att göra en dagstur med buss. Det var den 3 september som detta skulle ske. Efter några diskussioner med bussfirman blev det bestämt att resan skulle gå till Falköping och Bondens år. Dessutom skulle det bli besök på Falbygdens Ost, som är ostälskarnas paradis med mängder av olika sorters ost. Sverker blev reseledare och i det grå morgondiset fylldes bussen med förväntansfulla resenärer. Det första stoppet blev som sagt osthallen där det bjöds på kaffe med ost som tilltugg och tillfälle att inhandla varor.
Nästa stopp blev vid Asle tå, en samling små låga stugor utmed bygatan. De flesta husen var byggda på plats, men några har flyttats dit från andra orter i trakten. Guiden som tog emot detta sällskap, var mycket kunnig och berättade om de människor som bott i stugorna. Alla hade en speciell historia med en liten knorr på slutet. Som smeden, till exempel, han fick flytta sin smedja eftersom prästgården låg i närheten och gnistor från smedjan kanske kunde tända eld på taket på prästgårdens ladugård som var av halm. Samtliga stugor hade halmtak, förutom en bit närmast takåsen som bestod av tom och gräs. Detta också för brandrisken. Detta besök borde varit något längre ansåg många, ty det var mycket intressant.
Efter detta besök var det åter dags att kliva på bussen och göra ett besök på en gård, som blivit ett mycket fint museum. Där kunde man se bondens arbete under årstiderna. Vid varje del fanns det vaxdockor, så naturliga att man nästan kunde hälsa på dem i handen. Gårdens ägare var guide och berättade på genuin västgötadialekt om gården och dess historia. Det var också tid för middag och den var mycket smaklig, allt hemlagat på gården.
Nu styrdes kosan mot Gudhems kyrka och klosterruin. En gigantisk byggnad en gång när den byggdes under 1100-talet. Detta besök var inte beställt och därför skulle det inte vara någon guide, men det dök ändå upp en mycket välinformerad person som berättade om detta cisterciensordens kloster. Många historier om lönngångar under jorden till närliggande kloster har hörts, men sanningshalten är kanske inte stor.
Resan tillbaka till Munkedal startade och under den blev det underhållning av olika slag, lite musik och sång och historier. Av någon anledning blev det många om nunnor och munkar. En bra utflykt som kanske följs av flera.
Text och bilder: Bertil Johansson