XI. Om Luften och Nordljusningar

Från MHF-Wiki
Version från den 7 maj 2023 kl. 15.45 av Lennart (diskussion | bidrag) (Skapade sidan med ' Thet lite Capitlet. Om Luften ock Nordliusningar. Thetta Landet ligger under Polens högd eller Gradu latitudinis 59 tu l 60, hwarest Zona frigida wil liksom taga sin begynnelse ock temperata nästan ändas, hwarföre Luften här i Landet är mera kall, än warm, undantagandes i hetaste Sommaren, ty tå plär offta stor heta förorsakas i the diupa Dalar af Solenes strålar, som falla på the höge Bärgen, s...')
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
                     Thet   lite Capitlet. 
             Om Luften    ock    Nordliusningar. 
Thetta Landet   ligger under Polens högd eller Gradu latitudinis 59 

tu l 60, hwarest Zona frigida wil liksom taga sin begynnelse ock temperata nästan ändas, hwarföre Luften här i Landet är mera kall, än warm, undantagandes i hetaste Sommaren, ty tå plär offta stor heta förorsakas i the diupa Dalar af Solenes strålar, som falla på the höge Bärgen, som slå hetan ifrån sig, at Säden ock Gräset på kort tid wäxer ock mognar: Men wid siökanten, hwarest jämte Siö- gusten winden blåser häftigt esomoftast, är Luften så kylaktig och ränsad, at om Sommaren fins knapt n'å'gon ort kallare och friskare än här i Landet. Men ther emot är winteren både mörck, hård ock sträng som 1739 ock 1740, så at både Menniskior, Boskap ock Fis- kar til stort Tal måste lifwet tilsätia, tagandes sin Början i Oct. d. 16 ock warar mäst tu l Tiburtii dag eller d. 14 Apr. Dock under så- dana långa, kalla ock mörcka Nätter, när Månen icke skiner, utan thet är Nedan ock klart wäder, pläga Nordliusningar, genom GUDs underliga Styrelse wara them resandom ock Siöfarandom, såsom en Pharos ock stor hielp at se wid. Thetta Sken ock Nordlius stiger mäst up i Norr ock går ibland öfwer hela wår Horizont längst Sö- der åt, såsom år 1707 syntes thet i Skåne ock på Zeeland, thet har en blekaktig ljus färg, men wisar wid upstigandet, åtskilliga Färgor liksom uti Regnbogen, särdeles tå en tjock rödaktig dimba slår ned wid Horizonten, bestående af swafwelaktige effluvier eller dunster, som intet äro så mycket resolverade, hwarigenom thet stiger högt i wädret ock rörer sig rätt hastigt up ock ned i mångfaldige Strim- mor, liksom Orgel-Pipor kunde stå hos hwar andra, hwilcket sker i en otrolig geswindighet, icke annorlunda än 2ne Krigs-Härar träffa- de mot hwar andra på thet häfftigaste, dock intet oftare än i stilla kalt klart wäder, ofta hela Natten, hwaref ter thet sedan stiger has- tigt ned ock blir aldeles borta, särdeles när thet börjar på at dagas.

Altid  ser man thet stiga up mitt emot Solenes Nedergång. e. g. tå 

Sida 73