Valborgsmässofirande vid Tingshuset

Valborgsmässofirandet var mycket traditionsbundet. Då eldades valborgsmässobål, som av förståeliga skäl inte var lika stora som de ”påskefyrar”, som vi ungar släpade ihop. Allt skräp eldades ju redan upp vid påskfirandet. Det fanns ändå en och annan valborgsmässoeld. Framför allt den ”kommunala”, som eldades vid Tingshuset, på vars trappa Munkedals manskör och senare Uddevalla manskör, sjöng in våren. Varje år var det också någon ”prominent” eller vältalig person, som höll tal till Våren och hälsade den välkommen. Festligheterna, som besöktes av många munkedalsbor, avslutades med ett ”kommunalt” fyrverkeri. Fyrverkeriet, i sin tur, avslutades med ett så kallat ”vattenfall”. Detta var en form av fyrverkeripjäser, som var monterade på en fem till sex meters lång stång, som stod i ett par ”klykor” några meter från marken. När denna pjäs antändes, brann den med hundratusentals gnistor som föll neråt. Det såg ut som ett blixtrande och brinnande vattenfall. På Tingshusgården brukade man alltid träffa ”munkedalsbor i förskingringen”, som var hemma på besök hos föräldrar, eller släkt och vänner. När den kommunala brasan falnade och vattenfallet hade runnit ut, var festligheten över. Åskådarna gick i grupper till sina respektive hem, eller till varandra, för att fortsätta att hälsa våren välkommen. Några timmar innan ”Tingshusfirandet”, firades vårens ankomst på Brukstorget. Det var manskören som sjöng in våren för brukssamhällets innevånare, som ofta, mangrant, mötte upp på torget. Vid dessa tillfällen brukade vi ungar ligga på garagetaken och skjuta ärtor med ärtrör på sångare och åskådare.

Text: Håkan Grundberg