Födelsedagsfirande på Lunden
- Året var 1974.
Dagen var inne för min födelsedag.
Plötsligt kom jag på en idé.
Mamma och Pappa tyckte, att det var ett förtjusande förslag.
- Till saken hör, att vi hade en tradition att två gånger om året göra en utflykt för att glädja en viss medmänniska i sin ensamhet.
Mamma fixade fin kaffekorg med vackra kaffekoppar, välstruken duk, smakligt kaffebröd och givetvis gott kaffe.
Iväg bar det... till Johan Lund på Lunneskog.
Det blev mycket trivsamma och goda samtal... och dessutom alltid ackompanjerade av Johans habila hanterande av durspelet.
Dessa möten uppskattades verkligen av Johan - och oss!
Vi företog dessa turer dels i den ljuva sommartiden men också vintertid bara väglaget tillät det... med tanke på pappas svårigheter att ta sig uppför trappan till Johans stuga.
Men vi lyckades... till allas glädje..
- Så tillbaka till år 1974.
Det förslag, som jag presenterat för mina föräldrar, gick ut på att bjuda in Johan till oss denna den 2 juli.
- Johan hade inte telefon... så att ringa var inte att tänka på...
Det var bara till att chansa... och fara åstad...
När jag - väl framme på Lunneskog - uttalade vår önskan om att få se Johan som vår gäst, möttes jag av en glad uppsyn.
Hela Johan utstrålade förnöjsamhet.
I Johans vokabulär tror jag ordet varit fägnad...
Johan tog på sig en skjorta utanpå den redan befintliga... han ville vara riktigt fin nu... och den tjocka kavajen utanpå det hela.
Och så dragspelet förstås!
- Hemma på Lundbo välkomnades Johan hjärtligt.
Pappa hade förberett för att spela in Johans musicerande.
Och så skedde.
När det var dags att inta födelsedagskaffet, presenterade jag vår nya
vän vid det vackert dukade födelsedagsbordet.
Jag hade ju inte med ett endaste knyst antytt för Johan,
att jag fyllde år...
Det föll sig i alla fall så, att jag råkade fråga, hur gammal Johan var...
80 år blev svaret.
Oj... det var en hög ålder... det tyckte vi alla.
Och det blev t y s t ... kring vårt bord.
Alla var stumma av förundran över denna ansenliga ålder...
Och sedan säger jag något, som bara flög ur min mun...
"Och när fyller farbror Johan år?"
Åter blev det t y s t ...
Och så småningom - det dröjde verkligen - kom svaret...
"De e´, de e´, de e´ änna sösöm i da..."
Då först ! berättade jag för Johan, att det också var min högtidsdag.
Vilken glädje... i hela Johans ansikte...
Oförglömligt!!!
- Jag minns, att vi blev fotograferade vid schersminbusken.
Johan 80 år och jag 27!
Det blev ett synnerligen lyckat födelsedagsfirande - för oss båda!
- När jag skjutsade hem Johan, uttryckte han sin tacksamhet, för att denna dag inte bara glidit förbi som alla andra dagar...
För om jag inte hämtat honom, så hade så blivit fallet, sade han.
- Johan var lycklig över sitt 80 - årsfirande.
- Det blev i sanning en mycket minnesrik födelsedag!