Skräck på mål

Avskrift från ”PROF PÅ ALLMOGEMÅL OCH FOLKVISOR FRÅN SÖRBYGDEN” 2022-02-24

En ska´nte skyde kårpar hälle kråger; dä´nte bra, får då kan en aller segte rätt sinna (mä dän borsa).

Kårpen har e lide vid fjör i brystet; hade´n ente dän, så kunne de skyde´n, å dä jole engen teng.

En ska´nte skyde skader, får då blir de möö vär sinna.

Om skadene skrattar om natte, så ser de dän vonne.

Hör en hööne kackla om natte, så ser de dän stygge.

Såndasklopte nawlar råttnar allri i körregål; dä sunn å kloppe nawlane om såndan.

En får´nte tälja hälle hogga om såndan, får får en då sår, så läger dä sä aller.

Täljer en om såndan, så skär en sä.

Om en ä ude å far mä häst om natte, å så hästen stannar, så ska en ta upp fällekniven å hålle ve uwat, så får en se, hå dä ä får noge, som staggar hästen. Då kan dä hänna, atte en får sä en dokti örefill, å så brogar gasten skratta å fluwe i lufte som ett rött lagen; å så kan dä a hänna, atte han slår i kåll hästane å te å mä kärane å knäpper idå dom klääne å skär dom.

Om gasten slår i kåll hästen, så ska en lufta i huvelawet (dä vell sia besslet i mellom öörne), å då lättar dä i kågeremme, å då har hästen lättare får å sprätte upp. Kan en få en ormetagg å säde in i e väggespronga, så ä dä dän bäste bod får väggelus; får då flyr de mä ett. Hälle omen tar väggelus å tullar in i en kladd å bär bort te e aan ståva, så flyr alle väggelusane did.

Detta ä no gammelt sjåbety, fårstås; dä´nte mange, som trur på´t no får tie, män för i vale ha de hatt en gruvele mängde mä sådene räjlar.

Text: Håkan Grundberg