Historier från bygda 22-1

Besök på folkparken

Innan jag i förra avsnittet skulle gå över Tångebron lovade

jag att besöka parken som jag har många minnen

från.

Jag gick uppför backen och satte mig på en bänk och då

kom minnena över mig. Mitt första egentliga minne är från

1955 då Kungen var där. Jag minns att det var mycket folk

och att det regnade förskräckligt. Det var spännande för en

sexårig grabb att få se en livs levande kung. Besöket hade

föregåtts av många förberedelser, inte minst från bruket då

de var värd. Kungen kom till Munkedals hamn med motortorpedbåt

och skulle därifrån åka med järnvägens rälsbuss

till bruket. Inför kungabesöket var bruket tvungna att klä

om sätena på bussen. Det blev grön galon istället för den

tidigare bruna sammetsklädseln. Vi hade också på Hedeholm,

där jag bodde, ett fundament till en flaggstång. Gottard

Karlsson (Pyntalo) kom en dag med den sk ”Hystern”

och lyfte bort klumpen. Bruket ville tydligen inte skylta

med en tom flaggstång när kungen skulle åka förbi.

Jag kom också att minnas alla midsommaraftnar som vi

firade i parken. Det var stora folkfester med Munkedals

musiksällskap och barnteater med Kalle Foss och Bertil

Kjellgren från stora scenen. Sedan följde dans kring midsommarstången

och dans på två dansbanor senare på dagen.

Vi som hade anknytning till bruket fick gå in gratis. Vi fick

hämta gratisbiljetter i brukets portvaktstugor.

Men jag gjorde karriär i parken också. En kväll 1965 var

Kenneth Svensson och jag där som besökande. Då blev vi

tillfrågade om vi ville arbete i parken. Då Rolf Olsson och

Inge Einarsson frågade oss tackade vi genast ja. Det kunde

innebära att vi kunde gå in gratis och dessutom träffa kända

artister. Kenneth kom att sköta skjutbanan och jag fick ta

hand om lotteriståndet. Parken hade alltid öppet på söndagar.

Dansen började klockan åtta med avbrott för scenprogram

klockan halv elva. Sedan fortsatte dansen till klockan

ett. När vi inte hade öppet i spelhallen brukade jag hjälpa till

med andra sysslor. En populär uppgift var att hjälpa dansorkestrarna

att packa upp sina instrument. Det kunde vara

Magnus Kvintett, Telstars, Sten & Stanley, Spotnicks och

Hillbilly Five för att nämna några. Hillbilly Five blev mina

vänner, och då särskilt deras sångare Christer Eriksson som

jag har kontakt med än idag. Jag var ofta med dem ute på

spelningar i Bohuslän. En sen kväll då Kenneth och jag hade

hjälpt Sten & Stanley att packa ihop, bjöd de på skjuts hem

till dörren. De åkte vid tillfället omkring två vita Volvo Duetter

utan någon reklam på sidorna. De ville åka inkognito

som Sten Nilsson sade.

En annan lustig historia inträffade när Cornelis Wreesvijk

skulle uppträda på teatern. Jag hade ärenden dit för att

betala deras gage. Bandet hade kommit men inte Cornelis.

Bandmedlemmarna repade utan Cornelis och var ganska irriterade.

Plötsligt dök Cornelis upp i sin vita Ford Mustang.

Jag mötte Cornelis vid bilen för att förvarna honom om att

pojkarna var på stridshumör. Jag såg på långt håll att Cornelis

var något ”beskänkt” då han kravlade sig ur bilen på höger

sida. När jag gick runt bilen fick jag se orsaken. Han hade

sladdat in i en slirplanka och fått hjälp att såga loss bilen.

Han hade alltså kört omkring med en brädstump som stack

ut från dörrspringan. Då han inte var nykter ville bandmedlemmarna plocka av honom bilnycklarna, men det höll på

att bli slagsmål. Då fick jag träda in och medla så de kunde

genomföra uppträdandet. Jag har till och med fixat konjak

till en känd artist som annars vägrade spela. Så kunde det gå

till bakom kulisserna på sextiotalet.

En annan minnesbild som kom upp i skallen inträffade

1967. Sveriges Radio hade hyrt parken för att spela in det populära programmet: Våra favoriter. Det leddes av bl a

Gnesta-Kalle, Jaconelli och lokala förmågor. En lokal förmåga

var Kalle Josefsson som berättade historier från Värmland.

Medarrangörer var pensionärsföreningarna och Lions

Club. En av lionsmedlemmarna, en känd munkedalsbo som

jag inte vill nämna vid namn, kom åkande i en Volvo P1800.

På hans baklucka stod textat 118 HK. Efter en stund kom en

Oldsmobil och ställde sig bredvid volvon. Föraren hoppade

ut och fick se texten på volvon, varvid han fick tag på en lapp

och satte på sin bil. På den stod det 250 HK. Föraren var Per

Grunden och passageraren Ulla Sallert. Det här kan bli roligt

tänkte jag som stod en bit ifrån. Efter en stund kom volvoföraren

tillbaka. När han fick se det lilla skämtet blev han så

arg så han körde därifrån med en rivstart. Han skulle bara

veta vem som hade skämtat med honom. Jag hade dock roligt

åt situationen.

Det var några av de minnen som dök upp när jag satt där på bänken.

Björn Jacobson