Historier från bygda 19-2
Promenad utefter Bruksvägen på femtio och sextiotalen
När jag har passerat Hagafors går Bruksvägen utmed älven bredvid den smalspåriga Munkedals järnväg från bruket till brukets hamn.
Mitt på raksträckan går en bro över älven, den sk CG-broa som befolkningen sade förr.
Vid brofästet på vägen upp till Hede ligger en större gård, Hedeholm. Det är mitt gamla barndomshem där jag växte upp på femtio och sextiotalen. Jag tänkte berätta lite om gårdens historia då det har hänt mycket av allmänt intresse på denna plats.
Historien börjar 1895. Den i bygden kände Carl Gustav Johansson från Skree hade gift sig med Ella. Hon var dotter till fd skolläraren Johannes Vilen som ägde Långehed under Hede gård.
Vilen styckade av en bit mark närmast älven. Där fick Carl Gustav, eller CG som han allmänt kallades, och Ella bygga sitt hus med tillhörande ladugårdar och andra nödvändiga uthus. Huset byggdes efter ritning av den berömde arkitekten Löwensköld. Modellen var hus i hans serie av lantmannabyggnader. Det var en stor byggnad som skulle ge gården en viss status. CG:s far, Teodor i Skree lär ha yttrat att ”no har jä byggt e stövva till Calle”.
CG:s verksamhet var mycket omfattande då han precis som sin far var en mycket anlitad auktionist. Verksamheten låg för övrigt i släkten och en senare generations utövare var brorsonen Ivan Erntell som också drev auktioner tills fram på nittonhundrasjuttiotalet. CG hade också uppdrag inom häradsrätten med titeln häradsdomare samt bistod folk med diverse tjänster av administrativ karaktär. Benämningen av dessa tjänsters utövare kallades ofta ”brännvinsadvokater” vilket lätt kan missförstås i dagens samhälle. På Hedeholm etablerade CG också en omfattande verksamhet, bl a djurslakt och köttförsäljning.
CG:s verksamhet pågick till mitten av 1930-talet då flödet i älven orsakade ras och andra olägenheter. Vid förhandlingar med bruket blev resultatet att CG sålde Hedeholm till bruket för att slippa ifrån den process han startat mot bruket.
Bruket behövde bostäder till sina anställda och efter köpet byggde de på en våning. Då förstördes karaktären på den gamla fina byggnaden.
Från att ha varit privatbostad blev det nu ett hyreshus med sju lägenheter. CG hade visserligen haft uthyrning i mindre omfattning i det gamla huset. Den mest kände ”hyresgästen” var CG:s svåger, Hildebrand Vilen som det går många historier om. Men det får vi ta i ett annat sammanhang.
När andra världskriget var ett faktum hyrde bruket ut huset till militären. Under flera krigsår var Hedeholm militärförläggning och därmed en populär samlingsplats för en del av ortsbefolkningen. Den perioden kallades gården i folkmun Grini efter sin norska motsvarighet. Det sägs bl a att den i andra sammanhang kände Olle Möller legat förlagd på Hedeholm en tid.
Jag har i min ägo ett antal kopior på ombyggnadsritningar ur brukets arkiv. De är upprättade 1939, 1945 och 1947. De berättar att det stora uthuset revs och ladugården byggdes om till vedbodar och torrdass, en för varje lägenhet. Byggnaden med källare och torkvind fick vara kvar för att användas av hyresgästerna. Drängstugan närmast älven kom att användas för olika ändamål. Delen närmast älven var inredd med kamin för uppvärmning medan den andra delen var vedbod för husets pannved. Drängstugan hade tidigare under CG:s tid periodvis varit uthyrd, bl a till skomakare Stenhård och en osäker uppgift gör gällande att min farfar, Karl Jakobsson också hade skomakarverkstad i lokalen en tid.
Huset fick efter ombyggnaden sju lägenheter. Det blev tre på bottenvåningen och fyra på övervåningen. På bottenvåningen hade lägenheterna tre rum medan de på övervåningen bestod av rum och kök. Alla köken utrustades med vedspis medan rummen fick varsitt element. Värmen till elementen kom från den stora Götaverkspannan som stod i ett nedgrävt utrymme på bottenvåningen. Eldningen i pannan sköttes av hyresgästerna en vecka var enligt ett rullande schema. På hösten kom leverans från bruket av pannved som lastbilarna tippade av på gården. Sedan samlades gubbarna för att med SPIAF:s (fackföreningen på bruket) kapsåg kapa veden och stapla den i vedboden.
Huset var omodernt redan från början men i början av 1950-talet installerades vatten och avlopp. Dock inte toaletter. Det var dass på gården som gällde ända till slutet.
Underhåll och reparationer sköttes av bruket. Det var bara att anmäla så kom snickarförmannen, Henning Andreasson på sin tjänstemotorcykel och bestämde vad som skulle utföras. Ett av de sista stora arbetena innan bruket började dra ner på underhållet var installation av oljeeldning. Den gamla vedpannan fick då ett begagnat oljeaggregat som enligt en kritiker ”inte dög på herrgårn, men det duger åt oss”.
Bruket visade med tiden alltmer svalt intresse för att underhålla ett omodernt bostadshus som dessutom hade låg hyressättning.
1983 fattade bruket beslut att Hedeholm skulle bort. Hyresgästerna sades upp för avflyttning och bruket gav kommunens och brukets brandkårer i uppdrag att elda upp hela gården som övning.
En lördag i oktober 1983 brann alla byggnader under närvaro av en stor skara munkedalsbor som på ett eller annat sätt hade en relation till Hedeholm.
Jag har valt att dela upp denna historik i två delar av utrymmesskäl. Detta är en faktadel och i nästa avsnitt tänkte jag berätta lite om min uppväxt på gården.