Original från sekelskiftet 90-1
Han kallades i allmänhet for "Drypen" eller "Dryben" i vardagsmål. Namnet fick han genom att en gång i ett tidigare skede, ägt ett torp någonstans i Kville-trakten. Senare i sitt liv, lär han ha bosatt sig i gränsen Svarteborg--- Håby och där haft en bostad både over och under jord, mest under. Där fanns också plats for en gris och några höns, alit i ett. Hans största nöje var att vandra runt i gårdarna. Han blev därvid trakterad med vad som fanns och "Drypen" satte värde på detta.
Han hade både ko och gris och dessa fingo utstå lidanden som trotsar all beskrivning. Sin gris hade han bundit fast med en klave och djuret levde av svältkost. Fick denne mat, så var det bra, fick han inget så fick det också gå. Grisen var omkring sju år gammal. Och kon mådde inte bättre! När inte kon fick mat, kunde hon inte lämna någon mjölk heller.
Så kom då rallarna, som byggde Bohusbanan. Det blev liv och rörelse på flera platser utmed den tilltänkta banan. "Drypen" fick kontakt med rallarna. Dom tyckte han var trevlig och gemytlig att ha att göra med. Någa av rallarna tog en dag till att besöka "Drypen" i hans bostad men fann den föga tilltalande Mest tyckte de, att djuren hade det dåligt. De överlade sinsemellan, att en dag när "Drypen" var ute på vandring, gå till den dåligt skötta hus- och ladugården, för att avliva grisen. De avlivade grisen på ett smärtfritt sätt, tappade av blodet men lät svinkroppen ligga. När "Drypen" kom hem fick han se vad som hänt. Där låg hans sju år gamla gris stendöd!
Han lyckades emellertid att släpa griskadavret in i något utrymme som skulle föreställa kök och hängde upp den döda grisen på en krok i en takbjälke. När han blev hungrig skar han ett stycke av grisen och lät sig väl smaka. Givetvis var det rallarna som fick skulden for illdådet mot grisen, men han tröstade sig med att fläsket kom väl till pass. Han låtsade aldrig för rallarna vad som hade hänt och givetvis tänkte nog de, att nu får dom väl förebråelser för mordgärningen, men det kom aldrig på tal. Så länge järnvägsbygget pågick utmed sträckningen kom "Drypen" titt och tätt och hälsade på, men så drog sig rallarna längre norr ut och avståndet blev för stort. Men mellan Hällevadsholm och Rabbalshede var "Drypen" närvarande och till och med skaffade "Drypen" brännvin på något ställe som han levererade rallarna.
Vid ett tillfälle de träffade "Drypen", tyckte rallarna att "Drypen' var ett alltför simpelt namn for denne, de döpte om honom till "Dreyfus". "Drypen" blev påfallande stolt över det nya namnet och använde det i fortsättningen.
En gång fick "Drypen" en ide, att han borde anställa en hushållerska, men när hon kom till rucklet där "Drypen" bodde, blev hon förskräckt och flydde därifrån. Och "Dreyfus" fick bli allena resten av sitt liv. Han hann ända så långt i sin levnads höst, att han fick se de första tågen rulla på Bohusbanan. Det var nog ett stort ögonblick i "Dreyfus" liv.