Levande gåsstek 15-2
Levande gåsstek, apropå Mårten Gås
Avskrift från Kasper 1923
Avskrift gjord av Håkan Grundberg 2015-11-08
En skolelev berättar och beskriver följande historia:
Dom svenska personerna firar Martin Luther på ett flott sätt, å käkar gåsstek, precis som gubben själv gjorde på sin namnsdag, när han hade skiva för biskoparna år 1518.
Morsan hemma köper ingen gås, för hon tycker egentligen att de är herrskapskäk, å både opraktiskt å dyrbart, men den här gången skrev släkten i södra Sverige, att dom skulle skicka morsan en slaktad gås absolut gratis, ifall att hon tog emot å kosta på frakten själv. Hon vart förstås hänryckt och bedde mej strax svarva ihop ett tacksamt svar efter hennes egen stiliseringsförmåga, å det lät så här:
Vänliga släktingar och högaktade kusiner!
Jag får tacka för erat animaliska erbjudande ock omtala att jag högst gärna ock med öppna armar mottar gåsen, som vi länge väntat på, men aldrig haft råd å köpa, men skicka na levande, är ni snälla, å helst med fjädrar på, för jag vill att kärringarna i kåken skall se och höra na innan ja slaktar na, vicket jag gör själv, för Karl-Fredrik, min gubbe, är mera känslig. Hämtar henne vid centralstation, ifall ni skriver å underrättar eran tillgivna
Hjohanna Andersson, född Hjulin.
Om några dar fick morsan ett kort å där stog:
Gåsen anländer i levande skick onsdag afton till staden. Vi tog en av dom allra största ock ilsknaste. Ge na en portion gröt eller sluring vid framkomsten. Frakten ock omkostnaderna har vi betalt här, de går till 12 kronor, vilket ni kan sända i frimärken. Ät na med hälsan, tillönskar
Släktingarna i Kunkelunda.
”Såna inskränkta torpare!! fräste morsan ”12 kroner, då ska ni se att de har skickat na på barnbiljett. Skynda er nu å hämta na” rya hon åt mej å Olle, ”ni kan ta na på spårvagnen ifall de inte finns någe handtag i na. Här har ni varsin krona, tåget är snart här”.
Vi stövla i väg till centralen å köpte perrongbiljetter, men när tåget körde in, såg vi inte en gåsfjäder en gång, å fast vi hoppa fram å fråga varenda passagerare ifall dom varsnat nån större gås, flina dom å sa blankt nej överallt.
”De här är förstås bara båg”, gnällde Olle, ” eller kanske dom har skicka na på posten” Vi stog å vänta tills kvälln, men då morska ja mej å fråga en järnvägsman var fadringen dom hade gjort av våran gås. Han grina först åt oss, men sen visa han oss bort te Statens Järnvägars djurexpedition, å där skymtade vi skallen på gåsen, som stack upp ur en spjälkorg. Ho förde ett gräsligt kacklande, å tjänstemannaexpediten slängde åt oss spjälkorgen me nåra hemska svordomar, å sen guppa vi iväg me djuret te hållplatsen. De va en sabla fetknopp te gås, å vi skaka na ordentligt 2 gånger, så korgen trilla runt, men då höll hon klykan på sej. Spårvagnskonduktören vart delvis angdosserad å neka först å ta na på plattformen. Men slutligen fick vi hasa upp na, å då högg hon i med en äkta skånsk gåssignal, som va så genomträngande skarp, att ridande bylingen satte fart på kamparna, och red efter vagnen ett långt stycke, men sen höll kräket muggan ett tag igen, fast hon va syndigt fräck. Så hon nöp en bit ur Olles örsnibb, mens han vänslades me na. Grabben begynte böla å leva jeklana, å skällde ner en fiskmadam, som linda förklät kring klotet pån, å slutligen måste jag ryckan i det andra örat för å få bukt men. Då passa gåshellsicket på å stack ut näbben å högg sej fast i brallerna på mej å släppte inte förrän hon snejsat upp hela byxvåden, så den fladdra lös ikring ena påken på mej. Ja flata till kräket, så hon vek sej å gjorde en ny skånsk signal, men då rusa konduktörn ut å sa ifrån, att vi inte fick ha några simpla hyss för oss, för då skulle både vi å djurbelätet åka ner av plattformen. När vi nästan var framme klev en snobbig kråka med korta kjolar på vagnen och klämde sej mot korgen, å bums körde gåsrackarn upp huvudet å gav donnan ett tjuvnyp, strax ovanför knävecket. Hon tjöt fram ett nödrop å trilla kring halsen på förarn, så vagnen bromsade av sej själv. Då passa vi på å hoppa av med djuret å rulla hem spjälkorgen å väckte alla kärringarna i kåken med olika gässljud och kackel. Sen fick gåsen stolpa omkring på gården ett par dar för å reta aptiten på tanterna, men där käka hon upp en galosch bakom soptunnan, å för att hon inte skulle storkna med det samma, vridde morsan nacken av na å lät na hänga utanför fönstret, tess att slaktarns jycke stal na.
Så nån gåsmiddag ble de ente.
Avskrift från Kasper 1923