En solglimt 81-3

   En solglimt

Det kom  några timmar  av värme och sol,

då du  kunde njuta av livet.

Då  sommaren  blev till en ljuvlig idol,

Du  glömde för stunden  all sorg sdn iflol

och glädje åt hjärtat blev givet

Du  gladdes likt barnet, åt solstrålens glans

Du  njöt av de gyllene stunder.

Du  mindes det vackra i livet som vanns,

Du  band utav minnenas  blommor   en krans,

från livsdagens ljusaste stunder.

Av  solstrålars värme fick hjärtat så del,

och styrka för molniga dagar.

Så  litet av solsken, blir vår arvedel,

så låt oss då rikligt av stunden tå del,

som himlen oss skänka  behagar.

Och glöm  ej de sjuka, de arma och små,

som solen så sällan får värma,

som tacksamt  mottaga  de smulor de få.

0,giv av ditt solsken, med hast till dem gå.

Låt hjärtat till nästan sig närma.

                                                      Greta B. — Olsson

Ur Munkedalsbygden 1981-3