En hemlig resa 84-2

Från MHF-Wiki
Version från den 15 januari 2024 kl. 11.07 av Lennart (diskussion | bidrag) (Ny sida)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till navigering Hoppa till sök

En hemlig resa

Tidigt på dagen, den första september, var det dags för en tur med buss, dit ingen till en början inte hade en någon som helst kännedom   om vart färden ställdes. Några gissningar förekom, som det alltid gör vid sådana här turer, men riktigt säker om vart; se de visste man ej. Bussen var fullsatt, och flera som önskade medfölja på den mystiska resan, kunde  inte beredas plats.

Norrut gick det i början, men så händer det ibland, för att senare göra en avikelse, än hit, än dit. Första anhalten skedde på Eiders Kro, några km  norr om Sarpsborg. Näringsstället var välbekant för de fiesta ty här hade vi middagsuppehåll vid en  tidigare resa, och där det är trivsamt. Så  bar det iväg, nu allt närmare Oslo. Skulle man  komma  dit, eller kunde det bli högervridet mot  Dal, vägarna äro många! Vi  for direkt mot Byggdöy och  stannade till vid det omfattande utemuseet med dess 140 byggnader av allehanda slag. Den gamla stavkyrkan från 1200-talet var sevärd och många uppmärksammade    den gamla byggnaden.  Mycket mer fanns att beskåda med  collectioner från inomhusbebyggelse. Samtidigt pågick en utställning med gamla, hedervärda yrken, såsom spinning och tillverkning av kvastar, m.m. Allt intressant och sevärt.

När detta besök  var tillända, var det dags att komma till ett näringsställe vid Rosenkranzgatan, men  detta  beredde oss problem, då det var svårt med parkering, som det ofta är i Oslo. Innan vi nådde matstället, fick vi gå ett stycke och trängsel var det också, och inte nog med det, regnet kom  och överraskade innan vi nådde fram.

Återresan företogs ungefär som till målet, men en rundtur förekom till Moss och väl  inne på svenskt område, stannade vi till vid Hogdals nyinrättade hotell och serveringsställe, där vi i trivsam miljö, erhöll förplägnad  i olika former. Den sista etappen på denna givande resa, bar det hemåt och höstmörkret  gjorde sig märkbart allt längre vi nalkades hemorten. Reseledare var hr Gunnar Dahlqvist.

Ur Munkedalsbygden 1984-2