Ledare 19-1

Från MHF-Wiki
Version från den 20 augusti 2022 kl. 10.58 av Lennart (diskussion | bidrag) (Ny sida)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Hur kan vi göra Munkedal mera attraktivt?

Detta är en stor fråga och synnerligen viktig. Det står i Munkedals kommuns visionsdokument en massa kloka saker. Jag fastnade för en och saknade en annan

Det står: ”Tillsammans med föreningar, näringsliv, organisationer och invånare ska vi ta ansvaret för hur vår kommun kommer att se ut i framtiden”.

Jag saknar: Det står inte enda mening om att vi skall ha ett vackert och inbjudande samhälle rent fysiskt. Den nya besökaren skall uppleva Munkedal som vackert och spännande.

Munkedals kommun har under det senaste året haft flera bra möten med föreningarna som arbetar med vårt kulturarv. Initiativet är gott och vi hoppas att det verkligen leder framåt på olika sätt. Många förslag har kommit upp och det är nu givetvis enormt viktigt att de följs upp och att vi märker att åtgärder genomförs, åtminstone delar av förslagen. Om inte – minskat intresse för samarbete och engagemanget riskerar att försvinna.

Låt mig fortsätta med den andra punkten, den som handlar om att vi skall ha ett för ögat attraktivt samhälle. Detta gäller naturligtvis för kommunens olika tätorter men jag kommer här att särskilt uppehålla mig vid Munkedals tätort.

Det första intrycket är mycket viktigt.  Man brukar säga att om man har gjort ett dåligt intryck måste man göra tio bra intryck för att kompensera det dåliga.  Om jag möter en för mig okänd person som kanske är dåligt klädd, ser ovårdad ut och har ett slarvigt språk, då gör jag instinktivt en snabb bedömning och betraktar den personen som dålig eller ointressant. Detta kanske är helt fel. Efter ett tag när jag lärt känna personen lite närmare, vilket kan ta en viss tid, finner jag kanske att det är en riktigt bra person, som jag mycket väl kan börja umgås med. Problemet kan dock vara att jag undviker personen i fråga och att vi aldrig lär känna varandra.

Jag har just kommit hem från en utlandsresa till Balkan där vi har besökt många byar. Jag brukar ofta jämföra det jag ser med Munkedal. Jag tänker på en by, vars infart var mycket inbjudande med fina hus, vägen var bra och en liten park välkomnade oss. Då tänkte jag att här skulle jag vilja bo. När vi kom längre in i byn visade sig att det visst fanns några hus som var i stort behov av reparation men det gjorde inte så mycket för den positiva inställningen fanns kvar.

En annan by i landet bredvid gav det motsatta intrycket med dåliga hus vid infarten, skräpigt längs vägen och total avsaknad av något positivt som fångade min blick. Väl inne i byn såg vi bl.a. en vacker kyrka och några andra fina hus men detta kunde inte uppväga mitt negativa intryck. Där skulle jag absolut inte vilja bo.

At komma in i Munkedals samhälle från söder är kanske den vanligaste vägen för nya människor som besöker vår ort.  Jag har genom mitt tidigare jobb haft möjligheten att fråga mäniskor som har åkt med mig och som inte tidigare har besökt Munkedal: ” Vad kommer du ihåg av infarten i samhället”. Svaren är samstämmiga och absolut inte positiva.

Om man hade kunnat göra samma resa några årtionden tidigare hade besökarna mötts av ”den ståtliga kyrkan” på höjden vid sidan av vägen dvs. det tidigare Tingshuset. Detta är fortfarande en mycket vacker byggnad men den syns ju inte. Den är visserligen privat, men önskvärt vore ändå att man på något sätt skulle lyfta fram den. Den utgör ett viktigt blickfång

Utsikten ner mot Örekilsälven var förr lätt att uppskatta för det fanns inga träd längs älven, bara betesmarker. Nu har denna syn återigen blivit riktigt bra sedan man tagit bort många av träden. Ett viktigt steg i rätt riktning. Våra fantastiska älvar bör lyftas fram och göras synliga.

Kviströms Gästgiveri har det skrivits mycket om och nu senast en bra artikel i Västerbygden. Det är verkligen glädjande att höra och se att det sker en seriös renovering av detta kulturhistoriskt mycket värdefulla byggnad, en av Bohusläns äldsta träbyggnader. Vi önskar den nya ägaren lycka till.

Fortsätter man mot Kviströmsbron kan man vid rätt tidpunkt se en grupp sportfiskare sitta på några gamla dåligt målade utemöbler. Varför inte ta hand om dessa människor på ett bättre sätt? Privat mark. Javisst - men det kanske går att hitta en gemensam lösning med kommunen som drivande.

Själva bron är efter senaste underhållsarbetet mycket vacker och är en verklig pärla.

Turister kommer i dag allt oftare med husbil och självklart bör det finnas en centralt placerad ställplats för husbilar.

När man fortsätter längs Kvistrumsvägen upp mot järnvägsviadukten inser man ett det på sikt bör hända något positivt. Tomten, där gamla slöjdskolan låg, var på sin tid mycket inbjudande med den ståtliga byggnaden. Hoppas det kan komma något liknande och samma sak gäller den gamla Sohlbergstomten som Kommunen har köpt. Låt oss hoppas att det på båda dessa ställen byggs hus som signalerar välstånd i kommunen och att besökaren säger att ”här skulle jag vilja bo”.

  Text: Sverker Balksten