Schewenius tryckeri
Schewenius’ tryckeri
För oss som har Munkedal som vår hembygd, och i all synnerhet om vi har rötterna på Stale och Önnebacka, är Schewenius inte bara ett namn utan också något av ett begrepp. Schewenius har gjort avtryck! Det är därför inte särskilt långsökt av Munkedals hembygdsförening att intressera sig för just historien kring tryckeriet. Så blev det min uppgift att göra den historien tillgänglig för Munkedalsbygdens läsare genom kontakt med Bertil, som är tredje generationen Schewenius verksam med tryckeri på Stale. I år är det etthundratjugo år sedan Schewenius’ tryckeri startade här i Munkedal. Med hjälp av syskonen Kerstin och Sten har Bertil gjort efterforskningar. Fanns ingen nedskriven släkthistoria att ösa ur. De äldre talade inte så mycket om släkten säger Bertil. Det är dock känt att en tyskt fältskär Schewenius kom till Skåne efter att ha deltagit i trettioåriga kriget (pågick 1618 – 1648) på protestanternas sida. Släkten rörde sig upp genom västkusten och hamnade i Norge. Därifrån återvände somliga Schewenius’ till Bohuslän. Så får vi göra ett hopp framåt till 1874, då Bertils farfar Fritz Leander Schewenius föddes. Innan han flyttade till Munkedal och 1901 gifte sig med Julia(na) från Barhult bodde han i Svarteborg, liksom generationer Schewenius före honom. Han var född och uppväxt på gården Dromålseröd. Pappan Carl Leonard står som hemmansägare. Fritz Schewenius (Fotograf: okänd) Fritz var tydligen företagsam, påhittig, tekniskt begåvad och hade många strängar på sin lyra. Redan i 18-års åldern konstruerade han en egen tryckpress, och började med tryckeri i Svarteborg. Tydligen såg han en framtid för den verksamheten. En anledning att flytta till Munkedal var pappersbruket. Bruket hade säkert behov av tryckeritjänster, och att ha nära till papper var en fördel för ett tryckeri. Huset han och frun flyttade in i har sedermera genomgått många till- och ombyggnader. De flesta av Munkedalsbygdens läsare minns det nog som ”Schewenius Manufaktur” eller ”Esters” i dagligt tal. Bilder kopierade från vykort som Schewenius gav ut. Ovan: Bostad m.m. sett från landsvägen Nedre bilden: Dottern Ester (f 1902) arbetar i tidig ungdom som affärsbiträde i grannhuset, vars långsida skymtas i bakgrunden omedelbart t.h. om Schewenius hus. (Där inrymdes senare Bertil Halls tapet- färg- och kemikalieaffär). Bertil: ”Redan tidigt, när min faster Ester blev något så när vuxen – femton år eller så där – började hon som biträde i den här affären som då var en tygaffär. När det gått några år tog hon över den. Och sedan kom dom fram till att det gick väl hyfsat bra, och så byggde de manufakturaffären”.
Blandad verksamhet övergår till tryckeri Förutom tryckeri drev Fritz handel och reparationer av cyklar och så småningom även motorcyklar inom husets väggar. Bertil berättar om en episod: ”Han hade väl ett par motorcyklar stående som demonstration. Så plötsligt en natt blev en stulen. Han vaknade då och kastade sig upp på den andra motorcykeln och hängde efter. Men två motorcyklar och så där… det väckte väl polisens intresse. Tjuven försvann med motorcykeln, men farfar blev stoppad av polisen. Och för det första så var han ju ute och körde med motorcykel som hade drivmedel som inte var så att säga… det var ju ransonering. Så han fick ju böta då för att han var ute och körde på den här bensinen, medan tjuven försvann … och motorcykeln hittade de aldrig. Så det blev dubbel förlust. Det var inte roligt!”. Fritz, nu med yrkesbenämningen ”accidenstryckare”, hade liksom sina efterträdare mycket att sköta utöver det praktiska. Kundkontakterna var avgörande. Bertil: ”För större projekt fick farfar ge sig ut och skaffa kunder. Såsom för vykort som han tryckte. När det gällde trycksaker som begravningskort och dylikt kom kunden”. Fritz låg alltså i för att värva kunder och göra tryckeriet känt. Efterfrågan på tryckeritjänster ökade successivt. Mycket tyder på att Fritz var mycket social och att det bidrog till hans framgångar. Bertil berättar att äldste sonen Einar (Bertils far, f 1904) började arbeta i tryckeriet vid 10-års ålder när han inte var upptagen i skolan. Vid 15 år, efter konfirmationen blev det full tid. Så även för hans fyra år yngre bror Knut. Einar hade då huvudansvaret för tryckeriet. Verkar som fadern ville ägna sig åt nya projekt och utmaningar.
Tillväxt kräver mera utrymme Tryckeriverksamheten växer och så småningom (troligen 1928) byggs ny tryckerilokal strax bakom huset. En del av det stora potatislandet på tomten togs i anspråk. Medhjälpare anställs ”som kunde hjälpa till rakt över” i de olika momenten, såsom skärning, sättning, tryck, bindning. Inga fackbeteckningar såsom ”sättare” etc. förekom på den tiden i tryckeriet minns Bertil. Efterhand som produktionen ökade blev det trångt, och utbyggnad gjordes för att kunna flytta in med sätteriet. En lagerman, ”modern på den tiden”, införskaffades. (Bertil minns väl när den var i bruk). Fritz dog 1931, och då tog Einar över Schewenius’ Tryckeri tillsammans med Knut. Fritz lämnade efter sig företagsamma avkomlingar. Einar och Knut med tryckeriet, Ester med manufakturaffären och så yngste sonen Elof (f. 1914) som startade och i många år drev Schewenius’ Herrekipering. Dottern Rut (f. 1906) drabbades av dödlig sjukdom och dog 1944, efterlämnande make och dotter. Efter att Elof varit något av en ”springpojke” för de äldre förvärvade och fullföljde han 1944 ett påbörjat husbygge nära ”Simmens”. Där flyttade han in och öppnade sin affär.
Tryckpressens räkneverk registrerar högst 9 999 ark. Anteckningsböcker finns bevarade som visar datum för varje gång räkneverket slog om till noll (=10 000). Första noteringen: 100 000 den 17 aug 1932, nästa 27 okt. – alltså 100 000 sidor på två månader. Totalt 400 000 sidor det året, året därpå 500 000 och 1935 en miljon sidor. Under många år var det ganska stort avstånd , efter dåtidens förhållanden, till annat tryckeri. Närmaste var i Uddevalla och Bovallstrand. (Det senare köptes för övrigt upp av Schewenius’ Tryckeri så småningom.) ”Vi hade kunder inom ett rätt så stort område. Ändå inom närområdet”, säger Bertil. Vanligt pappersformat som levererades från Bruket var 46 x 64 cm som Bertil beskriver som ”svensk standard sedan urminnes tider”. På tryckeriet skars det till önskat format med en s.k. giljotin som var handdriven – ”Jätteskarp - skar genom 500 ark utan problem”. (Ingen dålig bunt om man jämför med en bok med 1 000 sidor!) Bertil har kvar en giljotin, inköpt i på 1920-talet i Christiania som Oslo hette då. Så här ser den ut (Foto. Bertil) För att hålla den skarp behövdes kvalificerad slipare. För den tjänsten anlitades på senare tid Bruket. I det sammanhanget framhåller Bertil särskilt Rune Axelsson, som säkert många läsare minns väl. Efterhand som verksamheten växte blev det trångt trots utbyggnaden. Det blev aktuellt att bygga helt nytt. Einar och Knut sonderade för möjligheterna för bygge på gamla konsumtomten, som blivit ledig efter branden i slutet av, eller alldeles efter andra världskriget. Bygge på historisk mark Platsen var sydsluttningen i dalen där bäcken, som utgör gräns Stale – Önnebacka, fortsätter ner till pappersbruket för att inom fabriksområdet förena sig med ”kanalvattnet” och vidare rinna ut i Munkedalsälven. Tomten hade förstås en egen historia. Efter att Konsum byggt nytt på Stale (nuvarande Tempo) flyttade annan verksamhet in här. Dels Bertil Anderssons cykelaffär och verkstad, dels Erik Alexanderssons Snickeriverkstad.
Bertil minns att det blev en långdragen – flera års – process för bearbetning av myndigheter, bl.a. i Stockholm på högsta nivå innan bygget kunde starta. Verkar haft att göra med att det fortfarande var kristid i någon mening. Arkitektfirma i Uddevalla gjorde ritningarna efter beräknat behov av utrymme. Byggmått 10 x 20 m i två plan. Bygget påbörjas 1947 och 1949 skedde inflyttning. Byggnadsfirman Trä & Betong i Munkedal var huvudentreprenör. I tidningen Kuriren den 27 september 1949 kan man under rubriken ”Schewenius 50-årsjubilerar och flyttar in i nytt tryckeri” läsa: ”Schewenius Tryckeri, Munkedal, firar i dagarna 50-årsjubileum och flyttar samtidigt in i nya moderna lokaler. Företagets grundare accidenstryckare F.L. Schewenius gjorde de första tryckpressarna själv, vilka numera förvaras på Tekniska museet i Stockholm” Vidare står att läsa: ”Underentreprenörer och leverantörer är Kjells rörläggeri, Christenssons elektriska, Firma plåtförädling, Göteborgs Siporexfabrik, Håby Byggnadsindustri, Lönnqvists Elektriska, Målaremästare Oskar Ström och Målaremästare Hansson”. Det är namn som säkert väcker minnen hos äldre läsare av Munkedalsbygden. Artikeln är undertecknad ”Br”, signaturen för Arne Brink, som i sin ungdom jobbat i gamla tryckeriet. Larssons Möbler upplyser i annons att ”Kontorsmöblerna till Schewenius nya tryckeri levererades av oss”. Det var naturligtvis stor åtgång på betong och mur- och putsbruk. Allt blandades på platsen och då behövdes mycket vatten. Det underlättade mycket, berättar Bertil, att det visade sig strömma till rikligt med vatten underifrån i en håla man grävde i diket på andra sidan vägen (som senare fick namnet Tryckerivägen). Taklagskransen är uppe. Väggar av ”Siporex gasbetong”. (Foto: privat) Här är tryckeriet i full drift. Bertil kan ange utan tvekan vilken bil som var vems! (Foto: privat) 1958 skedde en tillbyggnad i två plan om vardera 50 kvm för lager och bokbinderi. I samband med att Bertil nämner binderiet framhåller och lovordar han bokbindaren Arne Pettersson för ”verkligt skickligt hantverk”. Arne var mångårig trotjänare och med redan i det gamla tryckeriet. Bertil nämner gärna namn på personer som arbetat i tryckeriet länge. Såsom Inger Olsson/Andersson och Håkan Blomberg, som båda gjort det från det de slutade skolan på femtiotalet tills nedläggningen. Dessa var arbetskamrater både till Bertil och Sten när de i ungdomen jobbade hos pappa Einar, där i det moderna tryckeriet, innan de ”flyttade på sig”. Generationsskifte aktualiseras Efter ingenjörsutbildning arbetade Bertil ett antal år för LM Ericsson, huvudsakligen i Central- och Sydamerika. Han hade ansvar för provning av automatiska telestationer innan de överlämnades till kunden. Trivdes mycket bra och ville gärna fortsätta sin karriär hos Ericsson. Anna och Bertil var nygifta. ”Jag blev ju erbjuden att ”överta” Ryssland, och det var stort. Men så var det ju så att pappa var inte frisk. Vi fastnade väl i något… ska vi kalla det pliktkänsla. Jag vet inte riktigt. Vi hade åtta anställd då, vet du”. Tryckeriets framtid hängde på Bertil. Och Anna flyttade gärna till Munkedal.
Bertil avslutar engagemanget hos Ericssons. Flyttar till Munkedal i början av år 1970, och engagerar sig för fullt i tryckeriet. Han och Einar bildar aktiebolaget Schewenius’ Tryckeri AB Einar dör 1973 och var verksam nästan in i det sista. Fortsatt avancerad teknisk utveckling Sätteriet var ingen ”självgående” maskin utan krävde mycket handarbete. Bertil: ”Produktionen ökade ju, men det var handsättning hela tiden. Vid större arbeten köpte vi maskinsats, dvs rader i bly. Då skickade vi färdigt manuskript till maskinsättare som satt och läste av och skrev in via tangentbord. Handsättning innebar bokstav för bokstav, mellanslag, mellanlägen och linjer etc. Plockade linje för linje exempelvis. Vi gick sedan direkt över till fotosättning. Det var på åttiotalet” Klichéerna, när sådana behövdes, framställdes mestadels i Göteborg, senare i Uddevalla. Första offsetpressen (Heidelberg) inköptes 1971 och följdes av flera. Offsettryck var en revolutionerande tryckmetod. Här är personal på rast under studiebesök i Göteborg på 1950-talet. Fr. v. Lars Jansson, Soini Witikainen Lundgren, Elof Kristiansson, KarlAxel Ekerum, Gunnar Löfberg. (Bertil bakom kameran) Datorerna gör sitt intåg och digitaliseringen tar fart. Bottenvåningen i bostadshuset tvärs över Tryckerivägen anpassas och blev 1984 ny arbetsplats för personal, som också måste anpassa sig till ny teknik, fotosättning, reprokamera och plåtframställning. 1988 sker försäljning av tryckeriet - bolaget jämte fastigheten med inventarier. Verksamheten fortsätter med ny ägare. Efter diverse turer återköper Bertil fastigheten tre år senare och börjar på ny kula. Nu med all tryckeriverksamhet lokaliserad till bostadshusets bottenplan. Byggnaden som minner om arbetsplats för upp till ett dussintal personer står kvar och används numera av annan ägare Tillsammans med Anna driver så Bertil ”Schewenius Tryckeri” vidare med full kraft. Bertil och Anna i hemmet. (Foto: taget ömsesidigt dem emellan) Numera har verksamheten trappats ner, men de fortsätter än idag att producera trycksaker inom egna husets väggar. Cirkeln är så att säga sluten. Det var ju så Bertils farfar, accidenstryckaren Fritz Schewenius, började sin bana i Munkedal.
Text: Bengt Blomberg