Minnen från min barndom 19-2

De första åren på 1950-talet hade jag ordnat ett arbete på sommarlovet. Arbete gick ut på att vara grindpojke för fiskhandlare Herder Olsson, som hade en fiskaffär på Centrum och en på Önnebacka, ungefär där Gittans Guld låg på senare tid. Hans upplag låg på Önnebacka, nära mitt föräldrahem, på den tomten, som senare bebyggdes av familjen Klippe. Eftersom det fanns gott om grindar och stängsel utanför tätbebyggt område på den tiden, så behövde Herder en medhjälpare och det blev jag. Arbetsveckan började på tisdagar, eftersom det inte fanns tillgång till fisk på måndagar. Tisdags- och fredagsturen gick till Saltkällan–Vågsäter– Valbo-Ryr-Ödsmål-och Nyröd-Lycke. Onsdagar gick turen till Sörbygden med omnejd. Torsdagar var det Dalsland som gällde. Turen gick så långt som till i närheten av Ödeborg. Fiskbilen var en Volvo PV-60 (sex-cylindrig sidventilare på 90 hästkrafter). Bilen var kapad bakom framsätet och hade flak som en lastbil. På flaket fanns ett löstagbart skåp med jalusidörrar för förvaring av fisken. Än idag kan jag minnas priserna på fisk och konserver:

Makrill 75 öre/kg – 1,50 kr/kg, beroende på tillgång *)

En stor rökt makrill 1,25 kr/kg

Torsk 1,50kr/kg-2,00 kr/kg

Vitling 1,25 kr/kg- 2,00 kr/kg

Rödspotta 1,75 kr/kg-2,50 kr/kg

Bergtunga 2,00 kr/kg-2,50 kr/kg

Sjötunga 2,50 kr/kg-3,00 kr/kg

Kryddsill i lös vikt 0,50 kr/styck

Sillkonserver 1,00 kr/burk-1,75 kr/burk beroende på storlek och fabrikat

Kaviar i burk 0,75 kr *)

Observera att en rökt makrill i somras (2019) kostade 69 kr.

Det var ett äventyr för en liten grabb att få lära sig nya vägar och många gårdsnamn. Herder var en duktig pedagog och han lärde mig t.ex. hur vågen fungerade och hur man vägde med besman (handvåg). Den användes till stora fiskar, som inte gick att väga på den vanliga vågen. Att kunna använda vågen fick jag nytta av, när jag vid ett tillfälle skulle handla för mamma. På Önnebacka fanns en affär som hette Handelsföreningen. Där arbetade en expedit, som var känd för sin sparsamhet. Bland annat skulle jag ha ett kilo ägg. Biträdet talade med hög röst om att jag fått ”god vikt”. Då bad jag att få kontrollväga äggen och fann att jag hade fått exakt vikt, vilket jag högt och ljudligt talade om. Skratt bröt ut bland de andra kunderna. Jag fick förtroendet att handha en egen börs, när jag gick till avlägsna gårdar, så att jag skulle kunna växla pengar. En gång gick jag till en gård i närheten av Flatebyn i Dalsland med ett paket fisk. När jag kom in i huset, möttes jag av en härlig doft av nybakat bröd. Frun i huset bad mig sitta ner medan hon hämtade sin plånbok. Jag satte mig på kökssoffan, men reste mig snabbt, när jag fattade att jag satt mig på de jäsande brödkakorna, som låg under bakdukar. Frun skrattade så att hon fick svårt att prata, men sa lugnande att det inte hade någon betydelse. Den här frun var en av många trevliga människor som jag träffade under mina turer med Herder. Det bar ofta till att jag fick en liten peng extra. Av Herder fick jag till att börja med 8 kronor i lön varje fredag. Senare höjdes den till 10 kronor. Under mitt andra år med Herder fick jag också träna mig på bilkörning. Då hade jag växt så att jag nådde ner till pedalerna. Herder var en duktig pedagog och jag var biltokig redan på den tiden. När vi slutat försäljningen för dagen var det oftast jag som fick kör hem. Vid ett tillfälle var vi på väg hem från Sörbygden. Herder skulle göra några inköp i den dåvarande affären vid Åboland. När han kommit ut hade han en äldre dam i sällskap. Hon hade bett att få följa med till sitt hem vid Barhult. När hon öppnade bildörren och fick se mig bakom ratten utbrister hon: ”Skall den unge pojken köra, vet jag inte om jag vågar följa med”. Hennes min och kroppsspråk glömmer jag aldrig! Trots allt vågade hon till slut följa med och jag körde! När jag fyllde 18 år var det dags för körkort och det visade sig att mina träningsrundor med Herder var till stor nytta! En gammal klasskamrat, Lars Karlsson (Lasse på Gärdet) och jag skulle börja övningsköra tillsammans. Trafikskolan låg i Håby, där också teorilektionerna hölls av lärare Olsson. Till och från Håby körde vi i Lasses gamla Ford Prefect, mera känd som ”ståplats för fyra” och parkerade lite diskret bakom ett hus i närheten. Trafikskolebilen var en stor ”Amerikanare” vid namn Henry J. När Lasse och jag skulle köra första lektionen frågade Olsson om vi hade någon erfarenhet av bilkörning. Då svarade vi samstämmigt att vi inte hade någon vidare erfarenhet. Efter första lektionen konstaterade Olsson att vi båda hade kört en hel del. Senare klarade vi uppkörningen galant! Herder fick ont av astma och han blev sämre med åren. Därför sålde han så småningom sin rörelse till Kalle Flodstrand. Herder gick bort alldeles för tidigt och jag kommer alltid att minnas honom med tacksamhet.

Text: Harry Trehammar