Inlandsbanans planerade sträckning genom Sörbygden och söderut 24-1

I nnan bilar började bli allmänna och vägarna ännu var pri�mitiva byggdes under ett halvt sekel ett flertal järnvägs�linjer med uppgift att i första hand transportera gods. Fram till 1903 måste t.ex. en emigrant från Sörbygden ta båt från Saltkällan till Göteborg. I slutet av detta år invigdes Bohusba�nans norra del. Under ett antal år omkring förra sekelskiftet lades flera järnvägsprojekt fram. Ett av dessa var den stora inlandsbanetanken, vilken stympades så småningom. För Västsverige kvarstod intresset att underlätta exploateringen av de stora naturresurserna i de västra delarna av Värmland– Dalsland och norra Bohuslän. I detta sammanhang förekom förslag om t.ex. järnväg Strömstad–Långevall–Ed. Tankar om en förlängning ända till Malung presenterades också. Andra sträckningar var Ed–Krossekärr (Grebbestad) och Bottnafjorden–Billingsfors. Den sistnämnda skulle ha passe�rat Grinås i Svarteborg, norra änden av Kärnsjön och Krok�stad. Ett tredje projekt presenterades för kommunalstämman 1906 med begäran om medel för stakning smalspårig bana (Nossebro –Vänersborg –) Färgelanda–Krokstad–Krok�strand vid Idefjorden. Hede kommun ställde sig positiv (20/3 1906) om banan drogs över Brattöns–Långöns–Hällung�stads ägor med en station någonstans där. Ett fjärde projekt skulle direkt berört Hede: Lysekils järnvägs AB:s tilltänkta bana Smeberg–Hede–Krokstad–Rölanda–Ed. I dec. 1910 ut�fäste sig Hede kommun att teckna aktier för 50.000 kr. om en station placerades i socknen. Krokstad skulle understödja med 100.000 kr. Sanne med 40.000 och Gesäter, Rölanda och Ed med tillsammans 200.000 kr. Lysekil skulle skjuta till ca 375.000 och staten svara för 3/4 av byggkostnaderna el�ler ca 2.287.000. På sträckan från Ed till Gesäter skulle linjen sammanfalla med den till Strömstad. En kommitté tillsattes i Hede med bl.a. komminister Albin Lundin, Efraim Karls�son och Julius Trogen samt några från Krokstad och Sanne. Man stakade banan och upprättade kostnadsförslag och av kostnaderna för detta planarbete betalade Lysekils stad hälf�ten och Hede bidrog med 350 kr. Året därpå överlade arbets�grupperna om järnvägsbyggandet på ett möte i Kvistrum. Banans tilltänkta sträckning framgår av karta nr 28. Från Åboland gick banförslaget via Aslageröd–Synneröd–Utäng– Röd–Torp–till Krokstad. Det var främst timmer från Dals�land–Värmland man tänkte transportera på järnvägen. Istället blev det Göteborg som tog hem spelet om timmer�transporten och exporthamnens läge genom förslaget om järnväg Mellerud–Arvika i Bergslagarnas Järnvägar. Slutligen satsades det på bilväg istället för järnväg, till Färgelanda, Svarteborg och Munkedal. Protokollen från Sörbygdens väg�hållningsdistrikt berättar om vad som rörde sig inom vägom�rådet. Viktigt var vägar till omgivande härad och yttervärlden. Redan i protokollet från dec. 1912 kunde man läsa att »i dessa dagar undersöks och stakas en jernveg från Smeberg i Foss socken till Dals Ed i Älvsborgs län, hvilken jernvägslinje är dragen mitt egenom Sörbygdens härad.« Aktieteckning på 100.000 kr för denna järnväg pågick. 1916 fick man en förfrågan från Kungl. Järnvägsstyrelsen om en automobilväg istället för det »jernvägsförslag« som ännu inte kommit till stånd. Vägstyrelsen rekommenderade en bilväg från Mun�kedal till Hedekas eller annan lämplig plats i häradet. Men ärendet blev vilande och först 1921 fanns tre alternativ: bilväg Dingle–Hedekas – järnväg Smeberg–Dals Ed (fortsättning av Lysekilsbanan som öppnats 1914) eller bilväg Munkedal– Hedekas. Efter många förslag bl.a. en bilväg till Uddevalla via Färgelanda, så byggdes vägen till Munkedal om och var 1934 klar i dess nuvarande form. Nedan är några utdrag ur brev som handlar lite om pla�nerna på Inlandsbanan. När Johan Andersson 1883–1954, var i Amerika mellan 1905–1907, fick han brev från sin far August Andersson 1847–1908, där han berättar om planerna. Döljan den 9 juli 1905 …»Får omtala att den projekterade inlandsbanan är nu stakad genom Krokstad socken utmed Örekilsälfven förbi Ellingebo (der det säges skall blifva station på Hilmas i Kasen egendom) samt vidare utmed västra stränderna af Tjernsjön till Skrapeland o.s.v. till Svarteborg för att sedan komma genaste vägen till Bottnafjorden, där ändpunkten för banan tvifvelsutan kommer att bli enligt Jern styrelsens förslag. Det är troligt att nästa riksdag kommer att bevilja medel till banan och att arbetet nästa år kan börjas försåvida ej Norskarne genom ett krig kommer att ändra förhållandena. Men blifver fred och ro i landet kan banan blifva färdig om några få år. För oss som bo i södra ändan av Hede socken kan det göra alldeles detsamma om den aldrig blir färdig, ty vi får ingen nytta av den, då den förlägges så långt aflägset från våra dörrar…« …»Om torsdag körde tre Herrar och en dam på Automobil å landsvägen genom Sörbygden. De körde med snälltågsfart och alla hästar som befunno sig å landsvägen eller dess närhet togo i sken, dock har dess bättre ej någon olycka försports, men väl tillbud till sådan i det Kronorättaren Lund med häst blef påkörd och vräkta i landsvägsdiket. Hade ej respekt ens för Kronorättaren Nedanstående är skrivet senare, har ingen datering på det. … »Slutligen får jag omtala en stor och viktig nyhet som du kanske har svårt att tro, men är likväl sann: – Inlandsbanan skall dragas härigenom Hede socken. Närmast här är den sta�kad Öfver Bernhards i Hult gärde från Häckeriet till linngro�pen du mins i ,vägsvängen till Döljan och så genom en kulle der och snedt bakom Augusts på Sann fähus och utför det höga berget som är ofvan qvarndammarna till på vestra sidan bäcken varande höra berg och kullar till foten av skyteberg. Där svänger banan söderut öfver berget du mins man kör bredvid på väg till soldattorpet Hästhagen öfver Renane till Pepparmon och Åboland. Två Ingeniörer och En Löjtnant jämte många arbetskarlar har hållit på med stakningen Ca 14 dagar här i denna trakt närmast Döljan och å berget vid Sann har jag sett dem nästan dagligen en lång tid. Der har varit svårigheter. Banan skall gå från Gillevare i Norrland till Ellösfjorden i Skredsviks socken. Ingeniörerna hafva sagt att det är alldeles säkert att den (banan) skall gå fram efter den stakning som nu är gjord och att arbetet skall börja om ett högst två år härefter. Det blifver då ett helvete på jorden för rallares skull och det blir väl bäst att utrymma kojan kan jag tänka…« 

Källor: Eric Olausson – Hede, en bohuslänsk socken

Brev från August Andersson, Döljan, till sonen Johan Andersson.

Vill du utforska detta ytterligare finns kartor på vår hemsida.

Sammanställt av Lena Gunnarsson