Stenehedspelen 1955
Program från Stenehedspelen 1955. Scannad version finns här.
Några utdrag ur innehållet:
Stenehedspelen 1995
Personer:
Sigbritt, drottning på Hud Wilma Olausson Rane, kung på Raneborg Karl Nilsson Ingegerd, kung Ranes moder Märta Falck Nils Sluge, Ranes fosterbroder Osvald Jönsson Sote Korte, Sigbritts förtrogne Sven Ekstorm Gunlög, tärna på Raneborg Irma Olofsson Blanche, tärna på Raneborg Anna-Lisa Karlsson Erik Bryte, bryte på Hud Eric Carlsson UriId, Erik Brytes hustru Wanja Jönsson Kroknos, bard på Raneborg Tor Bergner Löstunga Thore Ericsson Gorm, bryte på Raneborg Johan Bengtsson Ulf Ärrige, Tanumskämpe A. Åblad Ylva . Gun Lindkvist
Dessutom: tärnor, kämpar, trälar. Handlingen tilldrar sig dels på Raneborg, dels pä Hud i Tanum under senare sagotiden.
Mellan akterna 15 min. paus
Första akten, scen 1. På kungsgården Hud.
Första akten, scen 2. På Raneborg, två dagar senare.
Andra akten, scen 1: Frustugan på Raneborg, tolv dagar senare.
Andra akten, scen 2: På Raneborg samma dag.
Tredje akten, scen 1: På Raneborg samma dag.
Tredje akten, scen 2: På Hud följande kväll.
Sagan om Kung Rane och drottningen på Hud
I de nordbohuslänska fornsägnerna förekommer ofta kunganamnet Rane. Sagorna förtäljer att Ranrike en gång benämningen på länets nordligaste del härleder från detta namn. Huruvida Ranarna residerat på olika platser inom bygderna berättar sägnerna ingenting om, inte heller kan man fastställa om Rane varit ett namn som burits av flera sinsemellan obefryndade småkungar eller om namnet tillhört en enda ätt. Man har dock all anledning förmoda att det senare är det rätta. I gamla tider var det vanligt att förnamnen gick i arv från far till son. Sålunda berättas om den Alfiska kungaättan vilken enligt mångas förmenande givit namn åt Alfhern, Bohusläns sydligare del, att samtliga manliga medlemmar inom ätten bar namnet Alf.
Den kung Rane vi möter i kvällens fornspel residerade på Raneborg beläget på en plats inom Svarteborgs socken som icke med bestämdhet kan angivas. Samtida med Rane levde på Hud i Tanum en sköldmö vars rikedom och makt var så stor att hon kunde räkna sig bland de mäktigaste inom "hela landet". Kung Ranes rykte nådde sköldmöns öron och hon beslöt att gifta sig med honom. Ett följe avgick från Hud för att förhöra sig om kung Ranes åsikt i saken. Kung Rane mottog budbärarna från Tanum mycket väl och lovade drottningen äktenskap. En kort tid efteråt infann sig Tanumsdrottningen på Raneborg för att avtala tidpunkt för bröllopet. Men när drottningen anlände till Raneborg hade kung Rane ändrat sinnelag och givit sig ut på jakt. När drottningen inte fann sin tillkommande hemma på borgen blev hon så förgrymmad att hon lät sticka Raneborg i brand varvid hon yttrade:
"Hittills har du hetat Raneborg men i fortsättningen ska du heta Svarteborg."
En kort stund efter det drottningen dragit bort från den ödelagda borgen kom kung Rane hem från jakten. Fylld av vrede satte han efter drottningen och upphann henne vid Stene hed där hon fann sin bane och där hennes kämpar sägs ligga jordade på det gravfält vi fortfarande finner här. Drottningens lik fördes till Hud där en bautasten anger hennes viloplats. Kung Ranes och drottningens på Huds saga förekommer i likhet med de flesta sagor i många variationer och torde vara en av de fornsägner som längst bevarats inom mellanbohuslänska bygder.
När författaren i sitt önskemål att åt sin hembygd skapa ett friluftsspel att uppföras varje eller vartannat åt, fördjupade sig i bygdernas sagoskatter gjorde han den vemodiga iakttagelsen att bohusläningen på sin tid kanske en av landets yppersta berättare numera i det närmaste förlorat kontakten med den muntliga berättaretraditionen och svunnen tid. Iakttagelsen är ingalunda begränsad till provinsen. Med detta i tankarna synes det oss — författare, arrangörer och medverkande så mycket angelägnare att åt eftervärlden bevara kännedomen om denna speciella Svarteborgssaga.
I fornspelet nämnes en Långben Rese på Stångenäset, enligt sägnen ävenledes en väldig kämpe, vilken uppges ligga jordad på Brattöns skog på Stångenäset. Sägnen om Långben Rese — "femton alnar lång och som sov femton år i stöten" — är emellertid höljd i ett ännu djupare dunkel än kung Ranes saga. Detsamma gäller de förmodligen vid samma tid som kung Rane och sköldmön på Hud levande mellanbohuslänska småkungarna: Horne i Kville och Römer i Roll vilken uppges ha haft sitt säte i Bullarebygden.
Författaren av fornspelet "Kung Rane och drottningen på Hud" har i största möjliga mån sökt följa de gamla sagorna. Fornspelet gör inget anspråk på att återge någon historisk eller etnografisk verklighet utan nöjer sig med att vara en fri omdiktning av de gamla sagorna kring ett konunganamn för evigt förenat med det forntida Bohuslän.
Willy Walfridsson
Minnen och sevärdheter inom Svarteborgsbygden
"Bland de mellanbohuslänska socknarna utgör Svarteborg den bygd inom
vilka det gamla längst bevarats", säger Tanumsproscen Johan Ödman i sin
under 1700-talets början utgivna Bohuslänska beskrivning. Allmogemusiken
ägde stark förankring inom bygden — så ock sagan och sången. Det berät-
tas att man ännu på 1820-talet här sjöng en visa om "Römer i Roll" en
småkonung samtida med Kane. ödman uppger art Svarteborg fordom hetat
Raneborg emedan där i forntiden bott en kung Knut Rane — denne Rane
skulle enligt 'samma källa ha givit Ranrike dess namn. Huruvida Knut Rane
verkligen levat eller icke kan historien ej med visshet avgöra. Att åtminsto-
ne delar av Svarteborg varit befolkade sedan den grå forntiden torde däre-
mot vara ställt utom varje tvivel.
Att på dessa korta rader lämna en förteckning över Svarteborgs märkli-
gare minnen är uteslutet. Här må endast nämnas Slottsberget vid Skaneröd
där sagokungen Kane sägs ha hållit hov. Minnena kring Scene hed återges
i en av programmets särtexter. Kyrkan — "näst Kongahälla länets äldsta
fylkeskyrka" — är prydd med målningar av Schönfeldt. Tidigare fanns inom
socknen annexförsamlingen Toses kyrka samt enligt traditionen ett kapell
å Aspång. I äldre ortsbeskrivningar nämnas olika fornminnen bl. a. å Ges jes,
Rambergs, Skåneröds och Hökärrs ägor. Svarteborg rymmer inom sina grän-
ser ett av Bohusläns mest omtalade sagoberg, Boråserödsberget med "ryt-
tareskåran" eller "Karl VII:s skåra". I berget finnes en fördjupning den s. k.
jättedörren som enligt sagan leder in till jättarnas guldskimrande salar.
Den store tänkaren Thomas Thorild föddes på Blåsopp i Svarteborg där
Föreningen Vikarvet rest en •sten till hans minne. Som en kuriOsitet må
nämnas att Svarteborg äger länets sannolikt minsta sätesgård — Ramberg.
Den italienske ädlingen Johan Baptista Pinello, född i Genua 1682, död på
Ramberg 1775 adlades 1751 och antog namnet Pinello till Ramberg. Gk.-
dens anor som sätesgård är emellertid av ännu äldre damm. I 1659 års
jordabok nämnes Ramberg adelsgods och ingick vid denna tid bland Bohus-
läns genom tiderna största jorddrotts, Dorothea Bjelkes, ägogårdar.
Några data kring Stene hed
De erfarenheter och rön Karl XI gjorde under femårskriget korn honom
arr efter freden söka stärka landets försvarsberedskap, skriver Major Hugo
Udd gren i "Bohusläns Regemente och dess hembygd". Valet av mötesplat-
ser beredde militärerna betydande Svårigheter särskilt Bohuslän där naturen
"icke varit gifmild på. scont fält". Ar 1692 finner vi Weinholtz dragoner
installerade å Scene bed nära gränsen mellan Svarteborg och KVille vid
norra stranden av Koltorpsvattnet. Dragonskvadronen. förfogade over mellan
5- och 600 hästar — området nordöst om den västliga Stenehedsgården å.
vars ägor friluftsscenen ligger benämndes också enligt major Uddgren ti-
digare "stallet-, men fick sedan heta hästbivacken.
1720 påbörjades emellertid en nyorganisation av Bohusläns dragonrege-
mente. Stene bed avmilitariserades och Backamo blev i fortsättningen Bo-
husläns regementes mötesplats beroende på art Backamolieden lämnade
utrymmen åt militära byggnader och militära övningar på ett helt annat
sätt än Stene hed.
Nuvarande ägaren till västra Stenehedsgården — för att fortfarande
citera major Uddgren — är Karl Andersson som genom att upplåta plats
för friluftsscenen gjort en betydande insats för att spelen kunnat komma
till stånd. Gården är en gammal släktgård som varit i samma släkts ägo
minst trehundra år. Här i nära grannskap av de bautastenar och gravhögar
under vilka drottningens från Hud kämpar sägs ligga jordade har Förenin-
gen Hällevadsholmsbygden blivit i tillfälle skapa den scen å vilken
förening och författare hoppas kunna göra årets spel och eventuellt något
följande med intim anknytning till bygdens historia till en tradition.
Föreningen Hällevadsholmsbygden
Föreningen Hällevadsholmsbygden vill verka för tillvaratagande av Hällevadsholms och omgivande bygds intressen, ekonomiska, trafiktekniska, allmänt samhälleliga och kulturella.
Under årens lopp har föreningen åstadkommit åtskilligt för samhälle och bygds dels genom direkta åtgärder bekostade av egna eller insamlade medel dels genom att indirekt verka som en kraftigt pådrivande kraft i den kommunala och samhälleliga verksamheten. Som exempel på den utveckling som direkt eller indirekt blivit en följd av föreningens verksamhet må nämnas utmärkta tågförbindelser, ny bussförbindelse med Bullaren, bättre
vägar i samhälle och bygd, tandläkarpraktik, förstklassigt friluftsbad med
simundervisning, utökad vägbelysning i samhället, byggnadsplan, byggande
av hyreshus same utbyggnad av flera etapper av vatten och avlopp. Detta
senate har haft till följd en kraftig byggnadsverksamhet utan motstycke i
Hällevadsholms historia. Genom förläggning av industrier till Hällevads-
holm görs stora insatser för act motverka avfolkningen i dessa trakter. Sedan
någon tid arbetat en på föreningens initiativ startad bostadsförmedling.
Idrottsplan och tennisplan står inför sitt snara förverkligande och nya
hyreshus planeras.
Förutsättningar har skapats för en. snabb utveckling av näringslivet. Goda
möjligheter finnas att till bygden få nya industrier och ny serviceverksam-
het. 1 det allmänna medvetandet ingår Hällevadsholm mer och mer som ett
framtidssamhälle, etc samhälle på. marsch. Detta innebär samtidigt en bygd
i utveckling.
Som ett led i föreningens allmänt kulturella arbete ingår att bevara och
vårda de värden, som representeras av bygdens fornminnen, traditioner
sagor och sägner.
fortsättningen som hittills vill Föreningen Hälievadsholmsbygden
verka i bygden,
GENOM BYGDEN — FÖR BYGDEN
Föreningen Hallevadsholmsbygrlen.