Hembygdens år 1984 84-1
Hembygdens år 1984.
Att bevara och förnya den folkliga kulturen, anses vara en av målsättningarna för varje hembygdsförening med aktning. Det finns många sätt att uppleva dessa mål, och här torde den enskilda hembygdsföreningen själv skapa ett mönster, som passar in på varje socken och dess miljö. Munkedals hembygdsförening med gökotta, friluftsgudstjänst vid midsommar, folkdans kring lövad stång, hantverk med primitiva redskap, det kan bli en lång uppräkning, där många personer är aktiva, i skilda yrken och sysselsättningar.
Munkedals hembygds- och fomminnesförening, har sedan ett flertal år, erhållit området kring Kaserna, där många av föreningens aktiviteter förekommer. Där kan föreningen glädja sig åt den vackra omgivningen i en trakt där alla trivs, och där alla blir påminda om det livsverk Pontus Wikner efterlämnat.
Under åren har föreningen med samlade krafter förverkligat många nyganda byggnader på Kaserna, detta för att det hela får ett intryck av att här finns "den gamla gården". Området kallas också för Kaserna hembygdsgård. Bättre benämning finns ej.
Alla som arbetar med att hålla Kaserna i ett bra skick, har en gemensam känsla av, att det är ett gagnerikt arbete som utförs. Och aldrig smakar väl kaffetåren bättre än när alla kommer tillsammans i en målsättning, där alla strävar för samma sak; att vårda kulturlivet på en plats, där alla trivs. Samtidigt som Hembygdens år firas i hela Sveriges land, så har det också skett ett jubileum, vad det gäller den egna föreningen i Munkedal. I år är det tjugo år sedan hembygdsföreningen i Munkedal startade. Det är i och tör sig en lång tid. Den bildades med ett mycket litet medlemsantal. Vid det första sammanträdet, som hölls i Blomqwists klubblokal, hade kallats fem personer. Det kom fyra personer, en hade fått förhinder. Det var emellertid tillräckligt för att en förening kunde bildas. Den fick i starten namnet Munkedals hembygds- och friluftsförening. 1964 års försök med att ge föreningen en god start, kan väl tydas så, att så värst många intressenter ej hörde av sig, men föreningen hade likväl lyckats få ihop tretton medlemmar innan året var slut. Därefter steg medlemssiffran raskt uppåt och hade under 1970-talets mitt uppnått den imponerande siffran av snudd på 600 personer. Sedan har antalet gått ner till omkring 450-500 personer, en tämligen konstant siffra under senare år.
Hembygdsföreningens första utflykt ägde rum den 19 april 1964, då 18 personer billedes färdades till Hornborgasjön i Västergötland, för att studera trandansen. Samtidigt blev det tillfälle att bese Ekornavallen, där ett flertal megalitgravax finns bevarade.
Inför innevarande år, är utsikterna inför framtiden ljusa, vad det gäller hembygdsföreningen. Det är allas vår plikt att föra hembygdsintresset framåt mot nya tider. Men under den förutsättningen måste det gamla i vår kultur bevaras inför kommande släkten. Det är i den målsättningen vi alla enas om bevarandet av traditioner från äldre tid, fram till den tid vari alla lever. En traditionsepok vari alla slår vakt.
Därför inbjuder hembygdsföreningen flera människor att gå med i rörelsen det är verkligen intressant, detta med att studera allt som hör till forskandet i den egna bygden och som är ett lugnt och avstressande sysselsättning.