Vid Örekilsälven 90-1

Vid Örekilsälven

Högt forellen hoppar

invid lummig  strand,

där strömmens  fågel doppar

ned sin dräkt  ibland

Falk på starka vingar

över  stupet flyr

och i vida ringar

bort  i rymden styr.

Över  strömmens  yta

tom och sprucken  står

svarvad jättegryta

sedan tusen år.

Och i dalens  svala

undangömda vrår

kan ruiner tala

Om  hur åren går.

Vana hembygdsvatten

spegla stjärnors gång;

sjung i  sommarnatten

Näckens böljesång.

Häggen med blommande  grenar

vinkar sitt aysked till dig

när du bland stubbar och stenar

skummande ilar från mig.

Ljuvt är att höra ditt brus,

vaggsång  som  smekte mitt öra

en  gång i min barndoms   hus.

                  Hjalmar Karlsson