Före bilarnas tid - Stuten 24-1
När Munkedals AB (nuv. Arctic Paper) började sin verksamhet i början av 1870-talet krävdes transporter av en del kemikalier och annat råmaterial för sin produktion. Dessa varor kom med båt till Saltkällans hamn. Allt det papper som tillverkades skulle ju också ut till kunderna. Detta skedde också med båt från Saltkällans hamn. På denna tid fanns det ingen järnväg och ännu mindre några bilar. I början skedde alla transporter mellan pappersbruket och Saltkällan via Stale. I början skedde detta med det på den tiden vanliga transportmedlet, häst och vagn. Detta var emellertid problematiskt eftersom bönderna inte alltid hade lust att ställa upp som transportörer. Dessutom var det kostsamt eftersom man körde små lass. Lösningen var en ångdriven traktor kallad landsvägslokomotiv. Det var emellertid tid förenat med att man måste ha länsstyrelsens medgivande och skriftväxlingen mellan MAB och Länsstyrelsen har återfunnits från vårt arkiv.
Texten i brevet är ett utdrag och återgiven i den form den skrevs dvs. gammal stafning.
Öfver hvilken ansökning kronofogden i Sunnervikens fögderi blivit hörd och yttrat, att så framt bolaget förpliktades att icke låta lokomotivet draga mera än tre lastvagnar åt gången och för öfrigt iakttaga alla de försiktighetsmått, som i det i ansökningen förbundit sig att vidtaga, hvarvid försiktighetsåtgärden att under transporterna hafva en häst förspänd lokomotivet vore den viktigaste, som säkerligen utöfvande en lugnande inverkan på mötande eller förbipasserande hästar, Kronofogden ansåg sig hafva skäl att tillstyrka bifall till ansökningen synnerligast som bolaget, i den händelse de finge tillåtelse att begagna ifrågaställda lokomotiv, förklarat sig villigt att emot en ringa ersättning under 25 års tid åtaga sig vägunderhållet å omförmälda vägsträcka, hvilket skulle medföra en stor fördel, enär därigenom säkert garanti vunnes, att vägunderhållet komme att ordnas på ett mera tillfredsställande sätt, än hittills varit fallet på denna starkt trafikerade farled, anseende Kronofogden dock sig böra föreslå att, utom ofvanberörda villkor äfven den bestämmelsen måtte meddelas, att bolaget vore skyldigt att vidtaga de ytterligare säkerhetsåtgärder, som Konungens Befallningshafvande, om behofvet så påkallade framdeles kunde finna skäligt föreskrifva;
Gifvet Göteborg å Landskansliet den 9 oktober 1899. Konungens Befallningshafvande finner, efter öfvervägnde af hvad i ärendet förekommit, skäligt, med bifall till ansökningen, förklara effekter på vägen mellan Munkedal och Saltkällan begagna landsvägslokomotiv, därvid det åligger bolaget:
1. att begagna högst tre lastvagnar åt gången.
2. att elda lokomotivet med koks eller andra mest rökfria bränslemateriel;
3. att aldrig använda ångvissla på allmänna vägen;
4. att inkläda alla å lokomotivet befintliga rörliga och blänkande delar med ett omkring hela lokomotivet gående omhölje med af trä, så att lokomotivet kommer att i minsta möjliga mån förete något ovanligt;
5. att till förhindrande så vidt möjligt är af skrämsel hos mötande eller förbigående hästar, alltid under det att lokomotivet använder å landsvägen hafva en häst förspänd detsamma.
6. Att å allmänna landsvägen icke köra fortare än en häst vanligen går.
7. Att, efter öfverenskommelse med de väghållningsskyldige, besörja underhållet af den väg som med landsvägslokomotiv befares; och
8. Att underkasta sig de ytterligare föreskrifter som Konungens Befallningshavande, med ledning af erfarenheten, kan finna nödigt meddela; kommande detta Konungens Befallningshafvandes beslut att till kännedom för de vägfarande intagas i länskungörelserna och i Foss församlingskyrka uppläses.
G. Snoilsky/H.W. Westin. Vidimeras/ R. Fredriksson/I. Karlsson.