Gamla bruket en vacker dag i september 2024 24-2
Det var en solig förmiddag i september då jag träffade Kerstin Lindberg vid Gamla Bruket i Munkedal. Kerstin kunde drömma sig tillbaka till ungdomen och den första egna lägenheten.
Hon flyttar hemifrån 16 år gammal men bor först på Stale hos mormor som behövde lite hjälp efter sjukdom, det blev tre år. Men 20 år gammal fick hon en lägenhet i gamla bruket. Detta var 1964. Kerstin frågade dåvarande personalchefen på bruket om hon kunde flytta in i en lägenhet som blivit ledig. Det gick bra, hon fick nära till jobbet som sorterare på bruket och blev granne med sin bror och hans familj.
Kerstin flyttade in i huset där våffelstugan är idag, till höger när man kommer in. I huset finns två lägenheter om 2 rum och kök och det ligger precis vid älvkanten. Hon fick nöja sig med ett rum och kök till att börja med då den förra hyresgästen behövde förvara sina möbler i det andra rummet under en tid. Det är inte mycket plats mellan köksdörren på baksidan och älven och man kunde känna i huset när det forsade mycket vatten i älven.
Kerstin hade en liten bänkspis stående ovanpå vedspisen i köket och eldade för värme i en av de två kakelugnarna i sin lägenhet. Hon lånade en såg på bruket och sågade upp ved till kakelugnen, det var stor tillgång på gamla slipers som brann bra. Hyran var 13 kr i månaden inklusive el.
Brodern flyttade ut 1967 och det kom nya hyresgäster, några kom från Grekland. De kunde inte svenska men på något vis kommunicerade de ändå. Vid denna tid behövde bruket gå utanför landets gränser för att söka arbetskraft och många gästarbetare kom från Finland och Grekland. (Detta kan man läsa om i den senaste jubileumsboken om Munkedals Bruk).
Kerstin stannade i denna lägenhet i 5 år, då hon flyttade igen men hon flyttade inte så långt, bara till det andra huset i Gamla Bruket. Det huset kallas långhuset. Där finns fyra lägenheter och tre av dem har 1 rum och kök på nedervåningen och ett rum på vindsplanet.
Kerstin hade sin morbror i en av lägenheterna och i en annan bodde en dam som hette Ester Jansson. Ester hade telefon, vilken användes flitigt av grekerna för att hålla kontakten med släkt i hemlandet. Det var mycket spring i den dörren mindes Kerstin.
På området låg en länga med sex utedass, ett till varje lägenhet och de boende fick ansvara för sitt dass, dock ordnades tömningen av personal på Herrgården. Den gemensamma vattenpumpen stod i centrum mellan husen och det som idag är smedja var på den tiden en jordkällare som fungerade som kylskåp. Varje lägenhet hade sitt eget utrymme.
Det var en rolig tid säger Kerstin, på lördagar kom »Lasse på hamnen« förbi med gitarren på ryggen och det blev musik och fest. Grannarna Greta och Anders Hansson var så snälla, rätt vad det var ropade de att kaffet var klart, det var bara att komma. Många minnen dyker upp och Kerstin säger mer än en gång att hon nästan längtar tillbaka hit. Det var så trevligt att bo här.
1974 flyttade Kerstin från Gamla Bruket, hon fick då möjlighet att hyra ett hus i de så kallade bostäderna som låg där vägen, längs med PM 8, går idag. Det var lyxigt med vatten och toalett i lägenheten.
Många tack till Kerstin Lindberg som delat med sig av sina minnen. Tack också till Carina Charlesson för initiativet till detta samtal och till Carina och Roger Persson, Kristina Svensson, Bertil Wockats och Kent Karlsson som tog väl emot oss denna förmiddag. De bjöd in till fika och berättade om sitt arbete med att bevara Gamla Bruket för fortsatta framtida aktiviteter i våffelstuga, vävstuga, träslöjd, bokbinderi och smedja. Just nu var det reparationer, städning och målning. Så synd bara att det finns oroliga själar i vårt samhälle som förstör och vandaliserar. Det skapar onödigt merarbete och extra kostnader för underhåll.
Kerstin Sohlberg