Rapport från en marskväll på station 25-1
Rapport från en marskväll på station
En föreläsning om hällristningar ska hållas i biblioteket kl. 18. Det är ljust ute, till helgen övergår vi till sommartid. Det är vår i luften, livet ter sig rosenrött. Framme vid parkeringen står det två polisbussar med blåljuset påslaget, vid torget ytterligare två, tre polisbilar. Stämning slår om till melankolisk. IDUS MARTIAE. En skräck sprider sig bland affärsanställda, de är oroliga och kallar på förstärkning – de vill ej vara ensamma i butikerna.
Vid dörren till kommunhuset släpps vi in av en arrangör. Han är noggrann med att stänga och låsa dörren efter varje besökare. Väl inne sorlar det bland åhörarna, om att det skett ett knivdåd och att förövaren är på fri fot. BRUTUS VAR ÄR DU?
Föreläsningen börjar: Johan Ling pratar om sin bok Hällristningarnas värld, som fått utmärkelsen »Årets historiska bok 2024«. Han tar upp hällristningar, det samhället och den tid då de ristades (bronsåldern). Forskningen har gått fort fram – mer och mer börjar vi förstå hällristningarna och bronsåldersamhället. Ofta har ristningarna en anknytning till sjöfrakt och handel. Havsnivån var högre, så man misstänker att vissa ristningar gjordes från båten som lagt till vid hällen. Nordborna åkte ut på kontinenten – främst till England, Spanien och Cypern (som betyder koppar) och tog med sig koppar och tenn hem. De betalade med pälsar, bärnsten och slavar.
Vikingatiden uppstod ej av sig själv – det var en fortsättning av bronsåldern. Båtarna är nära befryndade med varandra och det fanns en stor mängd vapen och många soldater på bronsåldern och det förekom stora fältslag – vi har svårt att ta in hur många som deltog i bataljerna.
Text: Joakim Johansson