Sverige under andra världskriget 24-2
Bohuslän, och särskilt Munkedal med det berömda Kvistrumspasset, är sedan gammalt en känd krigsskådeplats. Redan på 1600-talet byggdes en försvarsskans för att skydda Kvistrumspasset. Det fick namnet Kung Karls skansar. Det mest kända slaget var den så kallade »Gyldenlöwefejden« på 1600-talet. Författaren, Martin Kock har kallat området för: Blodiga minnens svarteland. Min gode vän, Edward Matz, skrev 1975 boken: Sällsamheter i Bohuslän och Dalsland. Där beskriver han slaget vid Kvistrum 1788, och kallar berättelsen: Vid Sveriges Termopyle.
Men till Munkedal under andra världskriget. Jag själv är född 1949 och har därmed inga egna upplevelser av kriget. Men jag har fått mig berättat desto mer och upplevt en del efterdyningar. Jag är uppvuxen på gården Hedeholm som ägdes av Munkedals pappersbruk. De hade förvärvat gården redan på trettiotalet och börjat bygga om huvudbyggnaden till lägenheter åt anställda. När kriget kom hyrde bruket ut gården till försvaret. Hedeholm blev militärförläggning och fick i folkmun smeknamnet »Grini« efter norsk förebild. Plötsligt vimlade det av militärer i Munkedal. Militärerna blev ett populärt inslag i samhällsbilden. De knöt många kontakter med lokalbefolkningen av olika slag. Ett exempel på detta kan ges.
Bruket bjöd av tradition sina anställda och lokalbefolkningen på stor fest i Folkparken på midsommaraftonen. Det var konsert av Munkedals musiksällskap, servering, dans kring midsommarstången, dans på två dansbanor och teaterspel. Teaterpjäsen spelades ofta upp av lokala förmågor med anknytning till bruket. Men ett år utfördes pjäsen av en militär styrka som var förlagd till Åtorps herrgård. Det finns bevarade fotografier från dessa pjäser hos den lokala hembygdsföreningen.
På Hedeholm byggde militären ett storkök i trädgården samt ett garage till bilar och två luftvärnspjäser. En känd person som sägs varit förlagd till Hedeholm var Olle Möller. Under mina första levnadsår fanns fortfarande två »kvarglömda« luftvärnspjäser i garaget. De hämtades efter några år av I 17 i Uddevalla. Bredvid garaget hade min familj burar med kaniner. Dessa slaktade vi och åt till söndagsmiddag. Det var ju efter kriget ransonering på vissa livsmedel. Till och med jag hade ransoneringskort utskrivet. Jag minns inte vilka varor det gällde, men korten har jag sparat som ett minne.
Bredvid Hedeholm flyter Munkedalsälven från bruket ner till Gullmarsfjorden. För att komma ut på bruksvägen måste vi passera den så kallade »CG-broa« som den kallades i folkmun. Bron var under kriget minerad och bevakad med militär vakt. Någon har berättat att det en tid krävdes passersedel för att gå över bron. En teori är att pappersbruket ville ha kontroll på vilka som uppehöll sig i området. Alldeles intill bruksvägen gick Munkedals järnväg mellan bruket och Munkedals hamn. Det var enda sättet för bruket att få ut sina pappersprodukter och även att få in råvaror till sin tillverkning. Under krigsåren hade också järnvägen en betydande persontrafik, Då risken för sabotage var stor var bevakning nödvändig.
Till bevakningsuppdrag utsågs också lokala personer. Det var så kallade svårplacerad arbetskraft, och i vissa fall rena »kronvrak«. De hade ingen militär utbildning och saknade i vissa fall förmågan att hantera skjutvapen. De försågs med hjälm, polisbricka, koppel och pistol. Deras uppdragsgivare var kristidsnämnden, och på det viset fick de göra nytta för sin dagersättning. (se medskickad bild).
En allvarlig incident inträffade 1940 vid Munkedals hamn som var bevakad av en av dessa vakter. Gustav Thorden som vuxit upp i hamnen och var son till hamnens chef och stationsmästare på Munkedals järnväg med titeln faktor, var under krigsåren skeppsredare i Finland. Thorden kom senare att grunda Uddevallavarvet, men det är en annan historia. Flera av Thordens fartyg låg upplagda i Gullmarsfjorden för att undkomma tyskarnas minspärr. (se medskickad bild, tagen i »smyg« av Oscar Färdig). En mörk kväll kom en Finsk besättningsman roende för att besöka en bekant i hamnen. Vakten ropade halt som han hade lärt sig. Finländaren förstod inte svenska så vakten ropade: halt eller jag skjuter skarpt, varpå vakten drog sin pistol och sköt finländaren. Skottet träffade i magen. »Riktig« polis och taxi anlände. Det blev utredning och transport till lasarettet. Efter några dagar avled finländaren och det hela tystades ner.
En god vän till mig, Sven-Åke Berglie äger en släktgård vi hamnen. Han har i sin ägo fotografier från finländarens begravning och korrespondens mellan finländarens mor och en släkting som bodde i hamnen. Sven-Åke står gärna till tjänst vid behov. Han nås på tel: (telefonnumret endast i tryckta upplagan).
Bruket gjorde vad de kunde för att skydda dels pappersbrukets anställda men även befolkningen runtomkring. Brukets dåvarande VD, Olof Bildt såg till att bruket ställde upp där så behövdes. Det byggdes i all hast skyddsrum på bruksområdet, underjordisk gång mellan herrgårdsvillan och ett skyddsrum i parken samt ett splitterskydd nedanför Brukstorget. För bevakningspersonal byggdes vaktkurer i stål med hål för vapen och luftbevakningstorn på brukets ägor. Av vaktkurerna i stål finns tre stycken bevarade, medan en av dem är ommålad och står vid bruket och de andra två tyvärr rostar ner.
Dåvarande kyrkoherden i Foss, Carl Norborg engagerade sig aktivt till att många finska krigsbarn kom till Munkedal, Med hans försorg byggdes det upp ett barnhem för de finska barnen, finska barnhemmet. Det har kallats Saxala. Namnet har okänt ursprung och det har spekulerats var namnet kommer ifrån. Tyvärr revs finska barnhemmet, bestående av ett antal hus, i samband med dragningen av motorvägen i mitten av 2000-taet. Det har dock satts upp en minnesskylt där barnhemmet låg på initiativ av hembygdsföreningen. Ytterligare upplysningar om detta kan ges av ordförande, Sverker Balksten. Tel: (telefonnumret endast i tryckta upplagan).
Ett annat exempel på svensk hjälp är rehabilitering av norrmän på Torps gård. År 1945 när kriget var slut upplät brukets ägare, Haakon Onstad Torps herrgård en tid till krigsskadade norrmän. Onstad var själv norrman och det har spekulerats om det var orsaken till denna insats.
Då Munkedal och det berömda kvistrumspasset har ett strategiskt läge ur försvarssynpunkt har det även i modern tid varit värt att skydda. Under det sk kalla kriget byggdes försvarsanläggningar i trakten. Fortet som var mycket hemligt, Greger B130 byggdes på 1950-talet och var i drift till 1980-talet. Det är numera avställt och i privat ägo. Det var på sin tid evakueringsplats för regeringen och kungahuset och försett av en sambandscentral under ledning av KA-Fyra i Göteborg. Det sägs att flygöversten, Stig Wennerström var där och spionerade för ryssarna. Ägaren vill öppna upp anläggningen och berätta om en epok i svensk försvarshistoria.
Andra världskriget är bara en del av det som hänt i: Blodiga minnens svarteland.